35 år och 30 veckor

Går in i v 30 idag. Och med bara typ 10 veckor kvar så känns det inte helt hopplöst avlägset. När njurarna började strula i v 14 kände jag mig rätt uppgiven, men nu känns det som att det finns ett slut, och vilket slut sen!!

Den här gången är jag mer förberedd, bland annat genom att jag verkligen fått lära mig hantera smärta under graviditeten.

Ni som haft njursten vet vad jag pratar om, för er andra kan jag beskriva det som att föda barn.

Och med ett njurstensanfall i veckan ungefär så har jag verkligen lärt mig att hantera smärtan mycket bättre än förr.

Dessutom går vi på Aurora mottagningen för att jobba med förlossningsrädslan. Plus att det kommer hem en kvinna och har profylax med oss hemma i slutet av den här månaden.

Jag läser dessutom böcker som ger mig ytterligare verktyg att hantera alla känslor och smärtor under förlossningen.

Dessutom är jag så less på att vara stor, klumpig, ha ont i njurarna, vara på sjukhus, kissa en gång i halvtimmen att det ska bli en fröjd att föda barn, för då vet jag att det är över!

Idag har vi firat Martin som fyller 35. Vi har haft en mysig, lugn dag. Han jobbar natt också så vi tänkte fira imorgon eller på fredag. 

Nu ska jag äta lite tårta och krypa ner i sängen. Alfons har en jättejobbig hosta, så det kanske inte blir så mycket sömn i natt...

Vagnen är på väg!

Vagnen är på väg! Jag blev lite stressad då den verkade vara slut överallt!! Och man visste inte om den skulle hinna komma in det här året!!!

Men Martin hittade ett företag som hade 2 st kvar, så nu är den och babyskyddet på väg!

Vi hade ett babyskydd, men det hade börjat mögla, så det var bara att kasta.

Jäkla slöseri egentligen, men så är det.

Vi tänkte först att vi skulle köpa en begagnad vagn den här gången med, men efter den här helvetes-graviditeten så tyckte vi att vi skulle kosta på oss en vagn. Vi vet ju med säkerhet att det inte blir fler barn, så vi passar på nu!

Nu är det andningslarmet som ska inhandlas, sen är vi typ klara.

Det mesta finns ju efter Alfons.

Jag har börjat käka mer järn, så jag borde bli lite piggare. Som det varit nu har jag sovit, sovit och sovit. Rätt värdelöst! Njurarna ger sig till känna lite då och då. Nu tror jag även att bebisen börjat sparka på dom. Jag är öm bara jag ligger på ens sidan, så en spark känns kan jag tala om...

Men inga anfall på snart 2 veckor... Peppar, peppar...

På fredag hämtar vi nya bilen! Inte så spännande som det låter, vi har köpt en likadan som vi har, fast grå... 

Jag är inte inblandad i våra bilaffärer överhuvudtaget. Det lämnar jag över åt proffset.