Föräldrauppdatering

Nu börjar mina fötter anta formen av just fötter igen.

Jag tog kort på fötterna dagarna innan förlossningen

och de såg ut som två degklumpar.

Men ju börjar man kunna se en vrist igen.

Och 13 kg är redan borta!

Visserligen har jag en del kvar med

tanke på att jag gick upp ca 33 kg...

Men så fort jag läkt ordentligt ska det

promeneras med vagnen.

Vi har gått några kortare promenader

runt kvarteret, men det känns i stygnen.

Och naveln börjar också att se ut lite

som en navel igen.

Alfons och min navel har en gemensam

läkningsprocess.

Det är ju skönt,

så att ingen navel känner sig ensam.

Idag har jag skaffat en nappflaska som

både vi och Alfons är nöjda med.

Och en napp som genast blev hans

bästa kompis.

Jag har redan upptäckt att en småbarnsmammas

bästa frisyr är en inbakad fläta.

Har haft utsläppt ett par gånger

men jisses vad roligt det är att

ta ett rejält tag i mammas hår.

Hon låter ju så roligt då!

En vecka kvar innan Martin måste

gå tillbaka till jobbet.

Känns lite läskigt att vi ska klara oss

ensamma på dagarna.

Men bara jag får in lite rutiner

vad det gäller ersättning och liknande

så ska det nog gå bra.

Imorgon är det BVC som gäller.

Då får vi se om prinsen har gått upp

något i vikt.

Med tanke på hur han äter så borde det

inte vara några problem.



En ny sorts blogg

Ja, från och med nu kommer

den här bloggen inte handla

om graviditetskrämpor mer.

Från och med nu kommer den

beskriva livet som småbarnsförälder.

Vad ovant det lät.

Men det är ju det jag är nu.

En småbarnsförälder.

Jag är mamma.

En jätte stor känsla.

Mamma åt en alldeles underbar

liten kille, vår Alfons.

Efter några tuffa nätter med en kille
som inte alls tyckte det var kul att sova
har vi äntligen börjat få in lite rutin.
Jag är förvånad över att man klarar
sig med så lite sömn!
Idag har vi tagit en promenad runt området.
Alfons älskar att ligga i vagnen,
och han älskar att åka bil.

Nu slappar jag och Alfons i soffan
medans pappa Martin är iväg och handlar.
Det är så skönt att vi hann flytta in i huset,
vi hade aldrig klarat av att flytta nu.
Även fast man blivit förberedd på
föräldrautbildningen och i böcker,
hade jag aldrig kunnat föreställa mig
vilket jobb det är med en liten nyfödd.
Men jag älskar mitt nya jobb som mamma.

Att vänta - Inte riktigt min grej

Jag är fullt medveten om att det är helt normalt

och väldigt vanligt att man går över tiden

med första barnet.

Men att vänta är lixom inte min grej...

Jag försöker sova bort dagarna,

men jag vaknar ju 10 varenda dag och

kan inte somna om.

Sen är det för ljust för att kunna sova på dagen.

Våra persienner har nämligen inte kommit än.

Fördriver dagarna med min nya syssla:

Att göra glass!

Men snart knackar väl skatteverket på dörren

och undrar över hur mycket glass man kan göra

för privat bruk?

Jag har hela tiden trott att det är en liten tjej i magen,

men sista dagarna har jag nog ändrat mig.

Det är nog en liten Alfons där inne...

Som "ska bara" innan han kommer ut.

Ungefär som sin far då...

Jag är iallafall väldigt imponerad av min kropp.

Eller rättare sagt min hud.

Jag är i v 40+2,

ser ut som en vandrande reklamposter för en medicinboll

men har inte en enda bristning eller

märke på magen.

Snacka om att vara elastisk!!

Synd att inte resten av kropppen är lika töjbar.

Resten av dagen ska jag bara ligga i soffan

och äta jordgubbssorbet och vänta på

att Martin kommer hem och underhåller mig.



One piece

Vi hade en jättemysig

alla hjärtans dag

trots att det inte kom någon bebis.

Glassen blev en hit!

Och min underbara sambo gav mig en one piece!!

Jag har tittat på en sådan hur länge som helst.

Världens bästa present nu när jag ska vara hemma,

man kan bara gå runt och mysa!





Alla hjärtans dag

Sitter här och känner efter.

Känns det inte lite mer än vanligt i magen?

Jo, visst spänner det lite där...

Nej, jag är bara kissnödig igen...

Det skulle ju vara världens

alla hjärtans dag present

med en liten bebis,

men jag får nog inse att jag inte

kan påverka det så mycket.

Martin tyckte mest jag såg rolig

ut i morse när jag stod och

hoppade jämnfota i köket

i ett svettigt försök att bebisen kanske

skulle "ramla ut"...

Jag har gjort glass till ikväll.

Jordgubbssorbet.

Vi får helt enkelt fira

alla hjärtans dag som vanligt.

Och låtsas att vi inte har en tanke på

att det ska komma en bebis.

Då kanske den vill komma ut?

Det kan ju också vara så att bebisen

har lyssnat på Martin,

som sagt att den ska vänta

tills vi gjort klart alla ärenden med

bank och liknande.

Och vi har det sista bankmötet idag kl 17.00.

Så efter det kanske...

Kom nu då!

Två dagar kvar till beräknat förlossningsdatum!

Nu kan ju faktiskt bebisen komma när som helst!

För min del får den gärna komma ut till oss nu.

Går hela tiden och känner efter som det inte är på G.

Men jag får nog tyvärr säga att det inte händer mycket.

Skulle inte förvåna mig om jag går typ 2 veckor över tiden.

Och nu kan jag faktiskt hålla med

folk som tycker att jag är stor,

det ser ju faktiskt ut som om jag svalt

hela Barbapapa familjen...

Vi stormtrivs iallafall i huset.

Idag har vi köpt barstolar till köket.

Och vi har tagit hem vagnen,

så nu går jag och tittar på den

mest hela tiden... :-)

Nu tycker jag att vi allihopa håller

tummarna för att det drar igång snart.

Jävla sallad!

Förut hade man problemet om man skulle städa,

nu har man problemet hur man ska städa.

Efter att jag ätit lunch idag hade det som vanligt

hamnat en väldans massa mat på golvet.

Jag får skylla mig själv då jag

valde att äta framför tv:n.

Det är inte världens smidigaste ställning att

äta i när man är ganska så jättegravid.

Hur som helst så skulle jag få upp

lite sallad från golvet.

Jag har aldrig i hela mitt liv träffat

på en sådan oerhört osammarbetsvillig sallad!

Jag tar sats och böjer mig ner och plockar

upp salladen, och jag får tag på den

och börjar resa mig.

Då hoppar den jäveln ur handen på mig!!

Fem satans gånger fick jag böja mig

efter samma jävla salladsblad!!

Till slut fick salladen en utskällning

som den sent ska glömma!!

Nu ligger den i soptunnan,

och jag hoppas verkligen att den funderar

över sina synder...

Och jag har ganska nyligen insett

att det är skillnad på att städa

38 kvm mot att städa 120 kvm.

Och även om jag är jätteglad att

jag har centraldammsugare,

så har jag inte riktigt fått in tekniken

på att hantera all dammsugarslang.

Jag är glad att vi inte valde att ha

så där stora fönster som är modernt på hus nu.

För då hade mina grannar förmodligen

skrattat ihjäl sig när de sett mig

kramas med dammsugarslangen.

Och det vill jag ju inte,

jag är tacksam om jag har några grannar

kvar de gånger som Martin ska jobba natt...

Nej, nu ska jag lägga mig och sova en stund.

Har sovit skitdåligt inatt.

Jag har haft en halsbränna från helvetet!

Och tydligen så hade jag

hamnat på rygg också.

Martin vaknade av att jag låg

och gnällde i sömnen på rygg.

Då väcker han mig och frågar om han

ska vända på mig.

Snacka om att jag kände mig som

en blandning av en skalbagge på rygg

och en pensionär med ligg sår...

Jobbigt och underbart!

Man blir lika förvånad varje gång

man upptäcker att man är gravid.

Min kära pappa har precis varit här

med en massa flyttkartonger,

och ivrig som jag är började jag genast

att packa upp dem.

Men redan efter en låda känner

jag hur ryggen börjar protestera.

Jag är faccinerad över hur trött

och hur lite man orkar göra

så här på slutet av graviditeten.

På tisdag är det bara en vecka

kvar till beräknat datum.

14 februari.

Men jag hoppas verkligen att

vårat hjärta känner för att komma

ut och hälsa på oss lite tidigare.

För varje dag som går blir det jobbigare med allt.

Inte ens att gå och sova

känns skönt längre.

Ja, det mesta är helt enkelt jobbigt.

Men det är så underbart

att vi har flyttat.

Jag fullkomligt älskar mitt hus.

Vill helst inte gå ut om dagarna,

vill bara vara hemma.

Det är ju ett bra betyg!!

Idag ska tvättstugan förhoppningsvis

bli klar, sen behöver jag aldrig mer gå ut.

Trevlig helg allihopa!