Trött!

Jag är så trött!!!

Heldag i Västerås. Först IKEA där vi hittade lite saker till julen men även ett par snygga lampor till vardagsrummet.

Sen sammanstrålade vi med Sophie och hennes goa tjejer för en fika.

Vi hittade termobyxor och pyjamas till Alfons.

Sen vidare till Biltema för att köpa något till bilen... Ingen aning om vad...

Sen till Net On Net och köpte ett väggfaste till tvn i sovrummet.

På väg hem svängde vi in på ICA och handlade mat.

Sen skulle maten lagas, och ätas.

Alfons skulle läggas och nu är jag helt slut!!!

Trodde inte man kunde blir så här trött faktiskt.

Läste i någon gravidapp att bebisen får mer och mer muskler och det känns! Nu börjar det göra riktigt ont när den sparkar!

Fick svar på prover häromdagen och mitt njurfunktionsvärde som blivit sämre hade nu blivit bättre. Skönt, det kan ju vara bra att ha båda njurarna kvar sen.

Jag har druckit julmust och ätit pepparkakor idag. Det blir samma nojja som när Alfons låg i magen verkar det som!

Tillbakablick

Sitter och tittar på gamla blogginlägg och inser att även om jag tycker det är skit att jag har problem med njurarna under den här graviditeten så har komforten i hemmet förbättrats avsevärt!
Läs det här inlägget från min förra graviditet:

Det är inte lätt att vara gravid

1. Den här gången har jag förmånen att få ligga på rätt ledd i sängen. Jag kommer även upp ur sängen på alla sidor utom huvudänden. Jag har visserligen inte testat att klättra upp där... Det vore en syn.
Oftast ligger ju Martin på ena sidan av sängen, men än så länge kommer jag över honom med om det skulle behövas.

2. Frekvensen på toalettbesöken är ungefär detsamma som förra gången, förutom när det strular med njurarna, då bor jag på toaletten. Men den här gången har jag, så som min älskade sambo utlovade, musik på toaletten!! Att sitta och kissa samtidigt som man lyssnar på "No woman, no cry", ja, det funkar!!

3. Man lär så länge man lever, och den här gången har jag fått låna en gravidkudde av underbara Sophie! Så nu är det bara en kudde att hålla reda på, förutom de två jag har till huvudet. Sen att kudden är 1,5 meter lång och att jag oftast ligger under kudden, det kan vi nog inte lasta kudden för...

4. Jag dricker heller inte samma mängder med juice som jag gjorde då. För allvarligt talat, så jävla roligt var det inte att kämpa bort de där 33 kilona jag gick upp.


Vi är i alla fall tacksamma för att det är den här graviditeten som är jobbig och inte den med Alfons. Jag tror inte många förstår vilket jävla jobb Martin lade ner på att få huset färdigt till oss innan den lilla bebisen skulle komma. Hade det varit nu hade vi fått bo i husvagn! Det är visserligen trevligt i husvagn, men nej...
Han uppvisade visserligen samma symptom som någon som fått en liten stroke när huset var klart, men in flyttade vi!

Längtar till julen

Borde stryka kläder, men det är helt värdelöst när man måste avbryta för att gå och kissa var tredje minut!

Man hinner lagom dra upp byxorna innan man är kissnödig igen!!

Idag har jag en näst intill smärtfri dag. Det är skönt.

I förrgår låg jag inne igen med ett njurstensanfall. Den här gången fick jag testa en TENS-apparat som jag sov med hela natten. Det hjälpte jättemycket och det känns skönt att inte behöva ta stark smärtlindring så ofta. Morgonen efter kom det ut en rejäl sten och när man ser hur de ser ut så är det fan inte konstigt att det gör ont!

Nu vet vi ju att det ligger fler stenar som väntar på att få kliva in i rampljuset och göra mitt liv till ett litet helvete, men vi hoppas det dröjer några veckor iallafall.

Jag har börjat titta lite på julgardiner. Försöker blicka lite framåt och jag längtar så mycket efter julen!!!

Jag har så mycket planer för hur det ska se ut med allt pynt!

Alfons har pratat om pepparkakor sedan förra julen så han är rätt förväntansfull han med!!

Jobbig tid

Är helt slut ikväll. Förra dygnet spenderades stor del på sjukan. Jag får ju stopp i njurarna lite då och då.

Jag är nu kopplad till förlossningen så det är dit jag vänder mig när det händer något. Har försökt med akuten här i stan men oftast tar det upp mot tre-fyra timmar innan jag får smärtlindring, vilket är det enda man kan göra i nuläget. Men varje satans gång jag kommer in ska läkaren göra en ny bedömning, ungefär som att alla andra läkare skulle haft fel... Så tröttsamt. Vi vet ju vad som är fel, jag behöver bara extra hjälp med just smärtlindring när jag kommer in...

Jag har börjat inse att det är så här livet kommer se ut de närmaste månaderna. 

Konstant smärta i urinvägar och njurar, oro och illamående, kräkningar av smärtlindringen...

Att vara tvungen att ta stark smärtstillande är ingen höjdare när man är gravid, men det finns ju tyvärr ingenting att göra.

Jag står dessutom på universums längsta antibiotikakur... Ska ta antibiotika tills bebisen föds.

Som det känns just nu så blir det till att dra igång förlossningen tidigare, min kropp kommer inte orka.

Jag försöker se på det så possitivt så mycket jag kan, men emellanåt är det svårt. 

Att vara gravidtrött med "de vanliga" krämporna hade jag stått ut med, men det här...

Även om jag vet att det finns ett slut om typ tidigast 10 veckor och senast 15 veckor så känns det jävligt långt dit.

En bra dag

Idag har det varit en bättre dag. Inte ont i njurarna förens ikväll. Däremot tror jag att jag känner av foglossning. 

Vi röjde undan massa skit som låg bakom och i garaget. Vi har även börjat plocka ur det rum som blir bebisens rum. Vi har kört massor av skräp till Återbruket.

Jag älskar att slänga saker!! Det finns inget värre än att spara på gammalt skit som man aldrig använder.

Jag börjar känna behovet av boa inför bebisens ankomst, så det var skönt att få ut lite saker ur det rummet som bebisen ska ha.

Även om spjälsängen kommer vara i vårt sovrum så inreder vi rummet med garderob och plats för leksaker.

Jag har nog inte riktigt förstått att vi ska ha barn igen. All min tid har gått åt att oroa mig för min egen hälsa så jag har inte ägnat så mycket tid åt att tänka på allt annat.

Jag känner mig faktiskt snuvad på min graviditet. Den här gången skulle bli den gången då jag inte skulle oroa mig lika mycket och bara njuta. Men så har det ju inte riktigt blivit.

Nu räknar vi bara dagar tills det är över och vi får ut bebisen. Hen är så sjukt efterlängtad. Först då kan man börja behandla mig med de metoder man normalt sett använder.

Vi får se vad de säger imorgon. Förhoppningsvis har dom en plan.

Upp och ner

Idag har vi varit hos barnmorskan. Det är ju rätt värdelöst att ta blod och urinprov på mig just nu. Allt är ju upp och ner just nu. Men magen såg fin ut, jag ligger lite över kurvan den här gången också. När jag väntade Alfons låg jag ganska mycket över kurvan, och då trodde jag att det berodde på att jag gick upp så mycket i vikt. Men nu har jag knappt gått upp någonting, 4 kg på 24 veckor, så det är nog helt enkelt så att jag får lite större mage bara. 

Förra graviditeten gick jag upp 33 kg och det känns inte troligt att jag ska lyckas med den bedriften igen... För satan vad jobbigt det var att jobba bort alla de där kilona.

Idag har jag haft ont i både urinledare och njurar. Jag går ju ständigt runt med oron över att jag ska få ett anfall. Så Martin som skulle jobbat ikväll fick vara hemma. Jag klarar inte av rädslan just nu. Tyvärr...

Tog en starkare tablett ikväll, som innehåller morfin. Den hjälpte, men istället spyr jag... Jag tål verkligen inte morfin, men det funkar jättebra mot smärtan.

Jag ska till specialist mödravården nästa vecka, får se om dom har någon sorts plan...

Att vara sjuk, gravid och ha ADHD är som gjort för kortslutning i hjärnan. Tankarna hoppar fram och tilllbaka, och det känns lite som en torktumlare i huvudet. 

Det är nog inte lätt att hänga med när jag pratar, eftersom jag byter samtalsämne hela tiden. 

Det finns medicin som går att äta som gravid, men jag känner inte att det är något alternativ. Det får gå ändå.

Imorgon ska vi ha äkta fredagsmys, hela familjen. Det var länge sedan...