Morsdag

Min fina morsdagpresent! Vart väckt med frukost och present i söndags. Alfons hade valt själv. Mitt älskade lilla hjärta!!

Trafikregler för barnvagn

Allvarligt talat, hur svårt kan det vara att ta sig fram på cykelvägar med barnvagn? Det har visat sig vara ett jäkla bestyr!! Jag har en tydlig bild i huvudet från när jag var 6 år och gick till lekis att det var den vänstra sidan av Renvägen man skulle gå på. Och när man var 6 år och gick ensam till lekis gick man limmad mot murar och liknande på vänster sida!! Men någon gång mellan 1990 och 2012 har det hänt något med höger och vänster!! Jag började min barnvagnskarriär med att laglydigt hålla mig till vänster på cykelvägar, men ändå; jag mötte otaliga kärringar på cykel som formligen strök vagnsidan, gav mig arga blickar och knyckte menande på nacken. Och jag är inte den som är den och inte kan erkänna när jag har fel. Jag kanske helt enkelt glömt bort hur jag gick till lekis, så jag bytte bara och började gå på höger sida, men nähä, det var inte rätt det heller. Fortfarande svischar det förbi arga, stridslystna gamla damer! Det fullkomligt viner runt mig!!! Det värsta är när de kommer bakifrån i ett jäkla tempo! Jag blir ju så jädra rädd ibland att jag nästan gör Alfons sällskap i vagnen!!! Så om det är någon som är uppdaterad på de svenska trafikreglerna för barnvagnar; hör gärna av er!!

Man blir iallafall glad över att alla släpper över en vid övergångsställen när man har barnvagn, alla utom polisen vill säga...

Tråkigt

Fy satan vad tråkigt det är att träna magmusklerna!!! Det är ju nödvändigt om jag vill återfå någon sorts funktionalitet i magen, men jag får verkligen tvinga mig till det! Har fått övningar av sjukgymnasten oxå. Hoppas jag ska få rätsida på ryggen...

Jag har bestämt mig för att de sista 15 kg ska bort.
Jag har väntat ut vätskan länge nu, men börjar inse att det inte är vätska... Jag gjorde misstaget att ägna mig åt totalt frosseri under graviditeten, och nu är det jättesvårt att bryta det mönstret!! Men nu får det vara nog med tårar och panikattacker i garderoben! Jag får helt "enkelt" ta tag i problemet!!! Och jag vet att många säger att det är normalt att se ut så här efter att man fött barn, men jag trivs inte med mig själv. Jag mår riktigt dåligt! Så den här sommaren gör det ingenting att Alfons inte ska vara ute i solen, för jag stannar oxå gärna inne i väntan på viktras och en ny sommar!

Länge sedan

Oj, nu var det länge sedan jag bloggade.

Förmodligen för att det inte hänt något

superspännande att skriva om.

Fast just i skrivande stund händer det säkert

någon spännande.

Martin har bytt bort jouren ikväll

för att bowla och med sina arbetskompisar,

men sökaren är kvar hemma

och just nu gick larmet!!

Tyvärr har Martin satt den på ljudlös så jag

som är så nyfiken kan inte höra vad det är

som hänt!!

Typiskt!

Dessutom så verkar det som om den ska

fortsätta vibrera i all evighet.

Undrar vart jag ska gömma den då,

så jag slipper höra det där jäkla brummandet...

Blir nog till att ringa sambon och

fråga vilken knapp jag ska trycka på...

Övrigt har det som sagt inte

hänt särskilt mycket.

Alfons har fått sin 3-månadersspruta

och jag tror att han börjar förlåta mig för det.

Han fick feber och sov skitdåligt.

Men nu är han på banan igen.

Nej, jag är ledsen,

det blir inte roligare än så den här gången.

Jag är skittrött och tänker ansluta mig

till Alfons och John Blund nu.

Godnatt!!

Första inlägget

Första inlägget från min nya telefon! Testar om det funkar!

Det vore inte helt fel...

Det vore inte helt fel att vara

omkring 3 månader gammal.

Tänk att vakna klockan 04:00

och någon bär ut en i köket,

ser till att man får i sig något att äta.

Ser till att man är torr.

Och sedan hjälper en att somna

och bär tillbaka en in till sängen

och stoppar om en.

Låter helt klart bättre än att

bli väckt klockan 04:00,

få släpa sig ut i köket

och göra iordning ersättning

med dimman i ögonen.

Sedan genomföra ett blöjbyte

halvsovandes.

Sitta i vardagsrummet i mörkret

och längta tillbaka till sängen.

Traska runt i vardagsrummet i hopp om att

det ska komma upp en rap.

Sedan få sonen att slå ihop

ögonen igen,

bära tillbaka honom in till sängen.

Och sedan kasta sig i sin egen säng

bara för att upptäcka att man är alldeles

för pigg för att sova...

Det vore heller inte helt fel att vara

omkring 3 månader när det gäller kläder heller.

För det första behöver man inte bekymra

sig om inköpen,

det sköter någon annan åt dig.

Du behöver inte bry sig om mode eller stil,

alla tycker du är söt ändå.

Och det bästa måste ju vara att alla är super

lyckliga om du fortsätter att gå upp i vikt!

Händer inte mig så jätteofta att någon säger:

"Jag köpte några storlekar större,

så kan du ha den i höst..."

Häromdagen hade jag en ny närkontakt

med en sådan där pensionär.

Jag kom och gick på trottoaren

och fick möte med en dam med rullator.

Det fanns gott om plats för båda

och jag tryckte mig så långt ut mot kanten

som jag kunde utan att barnvagnen skulle åka ner.

Men tror ni att tantalonan behagade maka på sig?

Nähä, hon hade tydligen betalat skatt för HELA trottoaren...

Så jag tänkte:

"Ok, ska det vara på det viset så

KOM AN BARA!!"

Jag började gå fortare och tänkte att nu smäller det.

I sista sekund så viker kärringen in lite

och muttrar "Men herregud!!"

Jag undrar, vad skulle jag ha gjort?

Trollat bort mig?

Det är väl bättre att den som har närmast till döden

går längst ut på trottoaren om man ska vara så otrevlig...

Kuddkrig

Det kan inte vara lätt att leva med mig.

Imorse vaknade Alfons väldigt tidigt.

Vid 04:00 ville han äta.

Jag gick upp och gav honom mat

och sen somnade han om.

Men han sov bara en timme,

sen tyckte han att det var morgon.

Martin tänkte då att han skulle

hämta Alfons till vår säng istället.

Alfons sover nämligen jättebra på Martins bröst.

Så Martin fixade till sina kuddar

så att han skulle kunna halvligga med Alfons på bröstet.

Han hade fixat och puffat med kuddarna så fint.

Så kliver han ur sängen för att plocka upp Alfons.

Då vaknar jag av att Martin går upp.

Och när jag slår upp mina ögon ser jag

ett helt hav med härliga kuddar

att frossa i.

Så jag, som tror att Martin gått upp för att

åka till jobbet,

hugger genast in på kuddbuffén.

Plockade åt mig kudde efter kudde.

En under benet, en under armen.

Varför inte en extra under huvudet

när man ändå håller på?

Allt medans Martin står med Alfons

på armen och iaktar hur hans fina

kuddinstallation bara försvinner.

Efter ett tag säger han lite snällt:

"Jo, jag hade ju tänkt att lägga mig igen..."

Snopet tittar jag upp och ser min lilla

familj stå och titta på mig.

Det var bara att lämna tillbaka kuddarna.

Ny vagn!

När man börjar livet på 4260 g

är det inte konstigt att man växer ur

sin vagn redan efter 2,5 månad...

Vi har haft Emmaljunga Nitro City

med sittdelen och en sk Quadrolift.

Men när man ställer ner liggdelen i vagnen

blir den alldeles för smal.

Så idag åkte jag till Barnens Hus

och köpte mig en Citykorg.

Det är den riktiga liggdelen.

Nu får han plats ordentligt.

Kolla skillnaden:

Att jag dessutom lyckades hitta en Polar Performace Black

gjorde ingenting.

Jag tycker de är så snygga!!

Sittdelen är PP Red.





 Så nu kan jag lägga Alfons i vagnen

med gott samvete

och slipper oroa mig för att

armarna ska växa fast i sidorna på honom.

Idag har jag haft en riktig "fuldag".

Jag har varit ful redan från när jag gick upp

och ändå tills nu,

klockan är 20:49.

Så jag antar att jag får gå och lägga mig ful också...

Försökte rädda situationen

med en uppfräschande ansiktsmask.

Men det hjälpte föga...

Hoppas på en roligare spegelbild imorgon...

Godnatt!!