Blodbad

Det är blodbad på Basketgatan 1 just nu.

Ännu en sak som ingen upplyst mig om:

Första mensen efter förlossning

är helt jävla galen!

Undrar hur mycket blod man kan förlora

innan man tuppar av?

Får se om jag klarar mig till kvällen.

Varför var det ingen som talade om detta för mig?

Det är ju tydligen helt normalt.

Hade jag vetat hade jag ju kunnat

jagat extrapris på bindor sedan juni...

Det finns en del saker som borde

vara subventionerade för blivande

och nyblivna mammor:

* Toalettpapper
* Bindor
* Fläderblomsdryck
* Ostburgare från McDonalds

Men det är min åsikt det...

Klädbekymmer

Idag har jag köpt mig ett par nya jeans.

Vill inte gå i mina mammabyxor längre...

Jag vet att det bara är 6 veckor sedan

jag födde barn,

och att jag hade en väääldigt stor mage.

Men jag vill iallafall inte

dra runt på den här vetedegen

som just nu verkar sitta fast på min framsida.

Den ända funktionen magen fyller just nu

är att Alfons tycker den är väldigt bra att

klättra på när han ska rapa.

Det går nämligen att kila in fötterna i den,

så mjuk är den...

Första veckorna efter förlossningen

kände jag mig jätteliten och nätt.

Men nu har jag typ glömt bort

hur stor jag var,

och börjar känna mig obekväm med min kropp.

Men jag var riktigt glad när jag

fick på mig mina löpartights idag.

Visserligen fick jag

aldrig in magen i byxorna,

men båda benen var ju i!!

Såg riktigt smal ut när jag drog på mig

min vårjacka och gick ut på en promenad.

Så nu kommer jag aldrig ta  av mig jackan.

Blir förmodligen varmt i natt

med jacka på dock...

Nu tar jag sikte på sängen och hoppas

jag får sova några timmar

innan det är en liten kille som vill äta...



Vilket år!!

För ett år sedan satt jag och hade ont

i magen för att jag inte visste

vad jag skulle packa med mig på USA resan.

Den 26 mars åkte vi till USA.

En resa vi drömt om så länge!

2 veckor tillbringade vi i "drömmarnas land".

Sitter ofta och kollar på foton från San francisco, L.A

och Hawaii.

Den 5 april förlovade vi oss på Waikiki Beach, Hawaii.

Känslan av att det är vi förevigt växer sig fortfarande

bara starkare och starkare för varje dag.

Martin är min bästa vän, och jag kan inte

tänka mig ett liv utan honom.

Hemma efter en super resa åker vi

den 9:e maj till Borlänge

för att skriva på papper.

Papper som skulle göra oss till husägare.

Vilken känsla!

Det var så härligt att gå runt och välja lister,

innerdörrar, handtag, kök och tusen andra saker.

Ett eget hus!

Ett hus som skulle bli precis som vi ville!

Vårterminen började gå mot sitt slut.

Efter att vi kommit hem från USA

bestämde vi oss för att försöka bli med barn.

Och dagen innan skolavslutningen

vart det ett otydligt plus på stickan!

Egentligen var det nog inte så otydligt,

men vi vågade inte lita på det

och åkte och köpte ett test till.

Men jo, det vart ett plus där med!

Den skolavslutningen kommer jag knappt ihåg.

Det enda jag kunde tänka på

var att jag hade ett litet liv i magen.

Sommarlovet började.

Jag kan tacka min lyckliga stjärna

att jag har uppehållstjänst

och inte jobbar på sommaren.

För de tre första månaderna

hade jag sådan oerhörd smärta i magen.

Hade ca 3-4 anfall om dagen

med mensvärk gånger en miljon!

Varje gång sa jag till Martin

att nu går det åt helvete!

Trodde att vår lilla bebis

tackade för sig varje gång!

Men efter 3 långa, jobbiga månader

slutade värken att komma

och vi fick för första gången se

det lilla livet i form av ett ultraljud.

Snacka om glädjetårar!

I samma veva började man bygget av vårat hus.

Martin jobbade både dag och natt,

för nu hade vi fått lite tidspress.

14 februari skulle vi få en bebis!

Hösten gick.

Magen växte i takt med huset.

Den sista januari flyttade vi in på Basketgatan 1.

I 17 dagar låg jag på soffan i mitt nya vardagsrum

och bara längtade efter den lilla krabaten

som bodde i min mage.

Så den 18 februari klockan 02.18

fick vi vår älskade Alfons.

Mitt liv är komplett.

Nu återstår det bara att sätta

lite guldkant på tillvaron.

Jag älskar mitt liv.

Martin och Alfons, jag älskar er!



Första bilden

Kunde inte hålla mig längre.

Måste få visa världen vilken fin liten kille vi har.

Världens finaste!!



Krånglig konstruktion

Hur tänker människor som utformar förpackningar och liknande?

Igår skulle jag ge Alfons hans Bricanyl.

Tidigare har Martin gjort det,

efter att jag gjort några försök att få upp

det flytande innehållet i sprutan har jag lixom givit upp.

Men igår gav jag mig i kast med det igen.

Skulle jag inte ha gjort...

För att få in sörjan i själva sprutan

så sätter man in en liten insats i flaskan

där man kan suga upp vätskan i sprutan.

Men man måste vända upp och ner på flaskan

för att sprutan överhuvudtaget ska komma

i kontakt med innehållet.

Vilket resulterar i att det mesta hamnar i vasken...

Till slut fick jag upp lite i sprutan.

Men jag fick ju även in en massa luft.

Och för att få ut den luften måste man ju trycka ut

lite ur sprutan.

Men sprutan är skit trög så först

händer det ingenting,

sen händer det ingenting.

Och plötsligt händer allt på en gång.

Det var Bricanyl på hela bänken,

på barstolarna,

på vardagsrumsgolvet.

Och när Martin kom ut ur duschen kunde

han upplysa mig om att vi

numera hade Bricanyl även i kökstaket...

Till slut hällde jag upp skiten i en kopp,

och drog upp det därifrån.

Utan luft och utan kladd!

Sitter säkert någon människa i världen

och tjänar stora pengar på den där

lilla insatsen till medicinflaskor,

men någon borde berätta för honom

ATT DET INTE FUNKAR!

Känner mig riktigt utvilad idag.

Alfons somnade vid 23 och sov till 3-halv 4.

Sen somnade han om vid halv 5 och sov till halv 8.

Jag är skitnöjd.

Han är ju dessutom jätteförkyld

och ändå sover han så bra.

Idag ska vi till BVC.

Ska bli intressant att se om han fortsätter

att gå upp i vikt nu när han får

äta när han vill.

Det är så skönt att slippa väcka honom.

Han är ungeför lika lättväckt som sin mor.

Innan jag fick Alfons

hade en elefant lätt kunnat ha

en liten show i sovrummet utan att jag vaknat.

Alfons är likadan.

Han somnar till och med när jag dammsuger...



Dumma förkylning

Alfons förkylning är verkligen hemsk.

Vi kör med koksaltlösning och nässug.

Han har Bricanyl för att vidga luftvägarna.

Men det känns som att inget hjälper särskilt mycket.

Det är väl bara att vänta ut det.

Men stackarn låter som en lite hund när han hostar.

Vi varierar med att sitta i bilstolen,

ligga i sin säng med huvudändan upphöjd

och att ligga i insatsen i soffan med massa

kuddar under huvuddelen.

Och när han är ledsen kan han

inte använda nappen eftersom

näsan är så täppt.

Tack och lov klarar han av att äta iallafall.

Han sover faktiskt riktigt bra,

men jag och Martin sover desto sämre.

Eftersom han hostar och snorar i sömnen

kan inte vi sova då det låter som han håller

på att kvävas ibland...

Mitt stackars lilla troll.



Instruktionsbok

Det är inte lätt att veta vad Alfons vill hela tiden.

Idag har vi varit hos min mamma,

och när jag matade Alfons satt jag i en

helt annan värld

och glömde att rapa honom.

Vilket resulterade i en kastspya

i mamma och pappas soffa.

Bra tyckte mamma som vill

ha en ny soffa...

Sen vart jag osäker på om han

borde vara hungrig igen

eftersom all mat nu låg i soffan

istället för i magen...

Men Alfons verkade nöjd

så vi gick upp mot stan.

Efter ett tag vart han ledsen.

Vi vände hem,

och lagom hemma hade han somnat...

Vi var på väg upp på stan igen,

då vaknar han och är ledsen och hungrig.

Så det var bara att göra iordning mer mat.

Vad bra det hade varit om det funnits en instruktionsbok!

Men vi får vara glada att han inte kom som

IKEA modell,

så vi slapp montera ihop han själva...

Glasögonorm igen då...

Man får stå ut med mycket för att få en underbar son.

Först är man gravid i 9 månader.

(Som känns som 24.)

Sen genomgår man en förlossning från helvetet.

Sen skulle man ju tro att kroppen hade gjort sitt,

men nej,

då inser man att synen tydligen oxå fött barn.

Jag ser ungefär som jag gjorde innan laseroperationen!
Så är det någon jag inte hejat på
de senaste dagarna ber jag om ursäkt.
Jag har helt enkelt inte sett dig...

Tydligen förändras synen under en graviditet...

Så jag lade 22500:- på en operation som gjorde

ont utav bara fan,

och här sitter jag nu och funderar på

vilka utav mina gamla brillor jag ska använda...

Jag får göra om operationen gratis,

för det är garanti,

men med tanke på hur förbannat ont det gjorde

så vette tusan om jag är så sugen...

Men kontra förlossningssmärtan

kanske det är som en fis i rymden...

På apoteket jobbar man inte på ackord!

På apoteket jobbar man inte på ackord!

I förrgår kväll åkte jag upp till apoteket

för att hämta ut tabletterna som ska stoppa

upp mjölkproduktionen.

Först in på gamla vanliga apoteket,

men det var så sjukt mycket folk och ingen

aktivitet på personalen,

så jag kastade min nummerlapp

och gick till Doc Morris istället.

Tyvärr hade de inte tabletterna på lager,

så det var bara att bege sig tillbaka till

första stället.

Eftersom jag kastat min nummerlapp

fick jag ta en ny och sätta mig ner och vänta.

Herrejävlar, vilken tid det tog.

Började få lite panik.

Eftersom Martin är sjuk med världens

hosta och feber vill vi inte att han ska

vara så nära Alfons utifall det smittar.

Och jag visste att Alfons borde vara jättehungrig.

Dessutom hade jag glömt att pumpa ur innan

jag drog.

Så där satt jag skitstressad med bröst likt

Dolly Parton som höll på att sprängas.

Ett tag tänkte jag öppna en ny bröstpump

som stod på hyllan på apoteket
och pumpa ur lite...

Tänkte att de kanske kunde använda

den som visningsex sen.

Men jag tror inte att jag hade kunnat

sälja på dem den idén.

Visst hade jag förstått att man inte fick sova
så mycket med en liten bebis.
Men det trodde jag gällde andras bebisar.
Men tydligen gäller det även för Alfons.
Han äter ca var 3:e timme även när vi inte
väcker honom.
Men sen har det tagit väldigt lång tid
för honom att somna om.
Så när han väl somnar är det typ en timme
kvar tills han är hungrig igen...
Vissa nätter är jag så trött när jag vaknar
så jag vet inte ens vart jag är någonstans.
Och flera gånger har jag vaknat och trott
att Alfons ligger på mitt bröst.
Har då väckt Martin och bett honom
lyfta bort Alfons.
Och Martin har vaknat och trott
att Alfons ligger bredvid honom.
Och när han inte hittat honom,
trott att han lagt en kudde över honom.
Fast vi vet att Alfons sover i sin säng.
Förvirringen är total i vårt sovrum på nätterna.
Men i natt har Alfons sovit riktigt bra,
trots att förkylningen har slagit till med ny kraft.
I början var vi där och petade på honom
så fort han lät,
stackars barn.
Han fick ju aldrig vara ifred.
Nu ska vi testa att låta honom
vara om han inte är ledsen.
Så nu rusar vi bara upp
och står där och glor när han låter.
Men vi petar iallafall inte på honom...

Hoppas att BVC ska ringa innan lunch.
Vill gärna att någon lyssnar lite på honom
innan det blir helg och allt stänger.
Han har nämligen en toksnorig näsa
och har börjat hosta lite.
Säkert inget farligt,
men man är ju skjukt nojjig!

Måste klaga lite på Respons balsam!
Tycker det är falsk marknadsföring
att kalla det för balsam.
"Vatten med eventuell balsameffekt"
borde vara en mer passande beskrivning...
Nu ska jag försöka reda ut mitt dreads-liknande hår.
Lite mörkare, lite manligare och
jag hade sett ut som Bob Marley.

Tips och råd

Vad mycket possitiv feedback jag fick på mitt

tidigare inlägg idag!

Det känns som rätt beslut att ge Alfons ersättning.

Men jag tar gärna emot tips på hur NI gör det smidigt?

Hur gör ni när ni inte är hemma?

Hur håller ni ersättningen varm?

Jag upplever att den hinner kallna innan

Alfons ätit klart.

Alla tips mottages tacksamt!

Jag ammar inte!

Nu börjar jag acceptera att jag inte ammar mitt barn.

Jag har känt mig som världens sämsta mamma.

Det funkar helt enkelt inte för mig att amma.

Varken fysiskt att psykiskt.

Men ända sedan jag vart gravid och gått

på föräldrautbildning, läst böcker och pratat med

personer inom vården

så har jag blivit helt hjärntvättad med

att man måste amma sitt barn!

Ibland har det nästan låtit som att

mitt barn aldrig kommer förlåta mig om jag inte ammar.

Jag pumpar ur mjök för tillfälllet,

så han får i sig den där superviktiga mjölken

som har tydligen inte heller kan överleva utan

enligt de flesta inom barnavården.

Själv är jag helt övertygad om att han klarar sig utan,

men jag har sagt att jag ger det en månad.

Sen kommer lilla Alfons "bara" få ersättning.

Så det gäller väl att jag tar tillvara på

den här tiden,

för så fort han kan prata kommer han väl

förmodligen skälla ut mig efter noter

för att jag inte ammade honom...

Han kommer säkert må jättedåligt

av att ha en lugn och harmonisk

mamma som faktiskt njuter av de stunder

som hon matar sin lilla son med flaska.

Nej, han gillade nog bättre när jag satt och grät

med honom i famnen för att det gjorde

så in i helvete ont!

Allvarligt talat tycker jag att men borde

göra en uppdatering bland barnmorskor

och liknande.

Det bästa mottagandet jag fått

var nog när jag ringde gråtandes till

BB för att rådfråga om hur jag

kunde sluta amma och gå

över på ersättning.

Då svarar damen:

"Bara så du vet, ditt barn kommer få JÄTTEONT i magen!!"

Nej, nu struntar jag och Alfons i vad alla gamla

tanter tycker.

Nu ska vi ha en alldeles underbar mysstund

bara han och jag och flaskan förstås!!

Jag och Susanne Lanefelt

Man kan ha träningsvärk

på de mest konstiga ställena.

Jag har gett mig tusan på att träna upp

mig så jag slipper urinläckage i framtiden.

Så för tillfället känner jag mig som

Susanne Lanefelt...

Ni vet: "Knip" a´la 80 talet.

Men efter en förlossning är det inte så

lätt ska ni veta.

Det krävs fan i mig koncentration

för att överhuvudtaget känna av musklerna.

Och är man dessutom sydd både här och där...

Ja, ni kan ju räkna ut resten själva!

Idag har vi fått persiennerna till sovrummen!

Äntligen kunde vi ta ner filten som vi hängt i fönstret

och vips så såg inte sovrummet ut som en

knarkarkvart längre!!

Hoppas det lugnar Alfons

så han inte tror att han bor med två pundare...

Fast han verkar ganska lugn.

Han ligger i sin mjuklift och sover så sött.

Det värsta rosslet i hals och näsa

har försvunnit.

Nu ska vi testa på att ha fredagsmys! 



Förkylning

Att vara 13 dagar gammal och förkyld

är ingen höjdare!

I går natt vart det en tur till barnakuten

i Uppsala med en liten kille som hade tugnt att andas.

Snacka om att man känner sig lite på jorden

när ens barn inte mår bra.

Och vad jag önskar att det var jag som

åkt på en dunderförkylning istället.

Men vi fick jättebra hjälp och lite medicin

så nu tror och hoppas vi att det är

på bättringsvägen.

Alfons har hittat en jätterolig grej

att göra på skötbordet.

Nämligen att kissa på sin lilla mamma.

Inte på sin pappa, bara på mig...

Fruktansvärt roligt tycker både Alfons och Martin.

På måndag börjar Martin jobba...

Känns jätteläskigt.

Helt plötsligt ska jag klara hela dagen själv.

Jag antar att man kommer in i det väldigt snabbt,

men det känns ändå lite läskigt.

Jag vet att det är många som väntar

på en bild på Alfons.

Men vi har bestämt att inte lägga ut några

bilder på honom på nätet.

Det kommer komma en bild i tidningen,

och det går även jättebra att hälsa på

för att få se honom live.

Kanske ändrar vi oss längre fram,

men tills vidare blir det tyvärr inga bilder.

Nej, nu ska kon in i mjölkbåset igen...

Eftersom amningen inte funkade för oss

så använder jag en bröstpump,

och likheten med en ko som blir mjölkad

är skrämmande lika.

Så muuu...