35 år och 30 veckor

Går in i v 30 idag. Och med bara typ 10 veckor kvar så känns det inte helt hopplöst avlägset. När njurarna började strula i v 14 kände jag mig rätt uppgiven, men nu känns det som att det finns ett slut, och vilket slut sen!!

Den här gången är jag mer förberedd, bland annat genom att jag verkligen fått lära mig hantera smärta under graviditeten.

Ni som haft njursten vet vad jag pratar om, för er andra kan jag beskriva det som att föda barn.

Och med ett njurstensanfall i veckan ungefär så har jag verkligen lärt mig att hantera smärtan mycket bättre än förr.

Dessutom går vi på Aurora mottagningen för att jobba med förlossningsrädslan. Plus att det kommer hem en kvinna och har profylax med oss hemma i slutet av den här månaden.

Jag läser dessutom böcker som ger mig ytterligare verktyg att hantera alla känslor och smärtor under förlossningen.

Dessutom är jag så less på att vara stor, klumpig, ha ont i njurarna, vara på sjukhus, kissa en gång i halvtimmen att det ska bli en fröjd att föda barn, för då vet jag att det är över!

Idag har vi firat Martin som fyller 35. Vi har haft en mysig, lugn dag. Han jobbar natt också så vi tänkte fira imorgon eller på fredag. 

Nu ska jag äta lite tårta och krypa ner i sängen. Alfons har en jättejobbig hosta, så det kanske inte blir så mycket sömn i natt...

Vagnen är på väg!

Vagnen är på väg! Jag blev lite stressad då den verkade vara slut överallt!! Och man visste inte om den skulle hinna komma in det här året!!!

Men Martin hittade ett företag som hade 2 st kvar, så nu är den och babyskyddet på väg!

Vi hade ett babyskydd, men det hade börjat mögla, så det var bara att kasta.

Jäkla slöseri egentligen, men så är det.

Vi tänkte först att vi skulle köpa en begagnad vagn den här gången med, men efter den här helvetes-graviditeten så tyckte vi att vi skulle kosta på oss en vagn. Vi vet ju med säkerhet att det inte blir fler barn, så vi passar på nu!

Nu är det andningslarmet som ska inhandlas, sen är vi typ klara.

Det mesta finns ju efter Alfons.

Jag har börjat käka mer järn, så jag borde bli lite piggare. Som det varit nu har jag sovit, sovit och sovit. Rätt värdelöst! Njurarna ger sig till känna lite då och då. Nu tror jag även att bebisen börjat sparka på dom. Jag är öm bara jag ligger på ens sidan, så en spark känns kan jag tala om...

Men inga anfall på snart 2 veckor... Peppar, peppar...

På fredag hämtar vi nya bilen! Inte så spännande som det låter, vi har köpt en likadan som vi har, fast grå... 

Jag är inte inblandad i våra bilaffärer överhuvudtaget. Det lämnar jag över åt proffset.

Trött!

Jag är så trött!!!

Heldag i Västerås. Först IKEA där vi hittade lite saker till julen men även ett par snygga lampor till vardagsrummet.

Sen sammanstrålade vi med Sophie och hennes goa tjejer för en fika.

Vi hittade termobyxor och pyjamas till Alfons.

Sen vidare till Biltema för att köpa något till bilen... Ingen aning om vad...

Sen till Net On Net och köpte ett väggfaste till tvn i sovrummet.

På väg hem svängde vi in på ICA och handlade mat.

Sen skulle maten lagas, och ätas.

Alfons skulle läggas och nu är jag helt slut!!!

Trodde inte man kunde blir så här trött faktiskt.

Läste i någon gravidapp att bebisen får mer och mer muskler och det känns! Nu börjar det göra riktigt ont när den sparkar!

Fick svar på prover häromdagen och mitt njurfunktionsvärde som blivit sämre hade nu blivit bättre. Skönt, det kan ju vara bra att ha båda njurarna kvar sen.

Jag har druckit julmust och ätit pepparkakor idag. Det blir samma nojja som när Alfons låg i magen verkar det som!

Tillbakablick

Sitter och tittar på gamla blogginlägg och inser att även om jag tycker det är skit att jag har problem med njurarna under den här graviditeten så har komforten i hemmet förbättrats avsevärt!
Läs det här inlägget från min förra graviditet:

Det är inte lätt att vara gravid

1. Den här gången har jag förmånen att få ligga på rätt ledd i sängen. Jag kommer även upp ur sängen på alla sidor utom huvudänden. Jag har visserligen inte testat att klättra upp där... Det vore en syn.
Oftast ligger ju Martin på ena sidan av sängen, men än så länge kommer jag över honom med om det skulle behövas.

2. Frekvensen på toalettbesöken är ungefär detsamma som förra gången, förutom när det strular med njurarna, då bor jag på toaletten. Men den här gången har jag, så som min älskade sambo utlovade, musik på toaletten!! Att sitta och kissa samtidigt som man lyssnar på "No woman, no cry", ja, det funkar!!

3. Man lär så länge man lever, och den här gången har jag fått låna en gravidkudde av underbara Sophie! Så nu är det bara en kudde att hålla reda på, förutom de två jag har till huvudet. Sen att kudden är 1,5 meter lång och att jag oftast ligger under kudden, det kan vi nog inte lasta kudden för...

4. Jag dricker heller inte samma mängder med juice som jag gjorde då. För allvarligt talat, så jävla roligt var det inte att kämpa bort de där 33 kilona jag gick upp.


Vi är i alla fall tacksamma för att det är den här graviditeten som är jobbig och inte den med Alfons. Jag tror inte många förstår vilket jävla jobb Martin lade ner på att få huset färdigt till oss innan den lilla bebisen skulle komma. Hade det varit nu hade vi fått bo i husvagn! Det är visserligen trevligt i husvagn, men nej...
Han uppvisade visserligen samma symptom som någon som fått en liten stroke när huset var klart, men in flyttade vi!

Längtar till julen

Borde stryka kläder, men det är helt värdelöst när man måste avbryta för att gå och kissa var tredje minut!

Man hinner lagom dra upp byxorna innan man är kissnödig igen!!

Idag har jag en näst intill smärtfri dag. Det är skönt.

I förrgår låg jag inne igen med ett njurstensanfall. Den här gången fick jag testa en TENS-apparat som jag sov med hela natten. Det hjälpte jättemycket och det känns skönt att inte behöva ta stark smärtlindring så ofta. Morgonen efter kom det ut en rejäl sten och när man ser hur de ser ut så är det fan inte konstigt att det gör ont!

Nu vet vi ju att det ligger fler stenar som väntar på att få kliva in i rampljuset och göra mitt liv till ett litet helvete, men vi hoppas det dröjer några veckor iallafall.

Jag har börjat titta lite på julgardiner. Försöker blicka lite framåt och jag längtar så mycket efter julen!!!

Jag har så mycket planer för hur det ska se ut med allt pynt!

Alfons har pratat om pepparkakor sedan förra julen så han är rätt förväntansfull han med!!

Jobbig tid

Är helt slut ikväll. Förra dygnet spenderades stor del på sjukan. Jag får ju stopp i njurarna lite då och då.

Jag är nu kopplad till förlossningen så det är dit jag vänder mig när det händer något. Har försökt med akuten här i stan men oftast tar det upp mot tre-fyra timmar innan jag får smärtlindring, vilket är det enda man kan göra i nuläget. Men varje satans gång jag kommer in ska läkaren göra en ny bedömning, ungefär som att alla andra läkare skulle haft fel... Så tröttsamt. Vi vet ju vad som är fel, jag behöver bara extra hjälp med just smärtlindring när jag kommer in...

Jag har börjat inse att det är så här livet kommer se ut de närmaste månaderna. 

Konstant smärta i urinvägar och njurar, oro och illamående, kräkningar av smärtlindringen...

Att vara tvungen att ta stark smärtstillande är ingen höjdare när man är gravid, men det finns ju tyvärr ingenting att göra.

Jag står dessutom på universums längsta antibiotikakur... Ska ta antibiotika tills bebisen föds.

Som det känns just nu så blir det till att dra igång förlossningen tidigare, min kropp kommer inte orka.

Jag försöker se på det så possitivt så mycket jag kan, men emellanåt är det svårt. 

Att vara gravidtrött med "de vanliga" krämporna hade jag stått ut med, men det här...

Även om jag vet att det finns ett slut om typ tidigast 10 veckor och senast 15 veckor så känns det jävligt långt dit.

En bra dag

Idag har det varit en bättre dag. Inte ont i njurarna förens ikväll. Däremot tror jag att jag känner av foglossning. 

Vi röjde undan massa skit som låg bakom och i garaget. Vi har även börjat plocka ur det rum som blir bebisens rum. Vi har kört massor av skräp till Återbruket.

Jag älskar att slänga saker!! Det finns inget värre än att spara på gammalt skit som man aldrig använder.

Jag börjar känna behovet av boa inför bebisens ankomst, så det var skönt att få ut lite saker ur det rummet som bebisen ska ha.

Även om spjälsängen kommer vara i vårt sovrum så inreder vi rummet med garderob och plats för leksaker.

Jag har nog inte riktigt förstått att vi ska ha barn igen. All min tid har gått åt att oroa mig för min egen hälsa så jag har inte ägnat så mycket tid åt att tänka på allt annat.

Jag känner mig faktiskt snuvad på min graviditet. Den här gången skulle bli den gången då jag inte skulle oroa mig lika mycket och bara njuta. Men så har det ju inte riktigt blivit.

Nu räknar vi bara dagar tills det är över och vi får ut bebisen. Hen är så sjukt efterlängtad. Först då kan man börja behandla mig med de metoder man normalt sett använder.

Vi får se vad de säger imorgon. Förhoppningsvis har dom en plan.

Upp och ner

Idag har vi varit hos barnmorskan. Det är ju rätt värdelöst att ta blod och urinprov på mig just nu. Allt är ju upp och ner just nu. Men magen såg fin ut, jag ligger lite över kurvan den här gången också. När jag väntade Alfons låg jag ganska mycket över kurvan, och då trodde jag att det berodde på att jag gick upp så mycket i vikt. Men nu har jag knappt gått upp någonting, 4 kg på 24 veckor, så det är nog helt enkelt så att jag får lite större mage bara. 

Förra graviditeten gick jag upp 33 kg och det känns inte troligt att jag ska lyckas med den bedriften igen... För satan vad jobbigt det var att jobba bort alla de där kilona.

Idag har jag haft ont i både urinledare och njurar. Jag går ju ständigt runt med oron över att jag ska få ett anfall. Så Martin som skulle jobbat ikväll fick vara hemma. Jag klarar inte av rädslan just nu. Tyvärr...

Tog en starkare tablett ikväll, som innehåller morfin. Den hjälpte, men istället spyr jag... Jag tål verkligen inte morfin, men det funkar jättebra mot smärtan.

Jag ska till specialist mödravården nästa vecka, får se om dom har någon sorts plan...

Att vara sjuk, gravid och ha ADHD är som gjort för kortslutning i hjärnan. Tankarna hoppar fram och tilllbaka, och det känns lite som en torktumlare i huvudet. 

Det är nog inte lätt att hänga med när jag pratar, eftersom jag byter samtalsämne hela tiden. 

Det finns medicin som går att äta som gravid, men jag känner inte att det är något alternativ. Det får gå ändå.

Imorgon ska vi ha äkta fredagsmys, hela familjen. Det var länge sedan... 

Hem ljuva hem

Idag har jag äntligen fått vara hemma lite. Har inte gjort så mycket, bara lekt med bilar och ätit mat. Alfons och Martin var till lekparken, jag var med en stund men fick gå hem och vila.

Jag hade inte förstått att bakterierna i blodet var lika med blodförgiftning... Och då är det inte så konstigt att jag är trött...

Alfons blev jätteledsen när jag skulle åka tillbaka till sjukhuset. Fan, vad ont det gör i hjärtat...

Martin kommer och sover här en natt till, det känns bra. Sen jobbar han så det inte funkar. Det finns en liten, liten chans att jag kan få behandlingen flyttad till Enköping. Då skulle jag kunna åka till Lasarettet och få min spruta istället för ändå hit till Uppsala. Jag får antibiotikan kl 12, 20 och 04. Jag skulle kunna sova hemma och bara åka upp till sjukan vid 4, eftersom vi bor så nära.

Men det är inte säkert att det går att ordna. Klart är iallafall att jag måste ha antibiotikan i minst 7 dagar till, alltså 10 dagar allt som allt.

Det är tur att all personal här på BB är helt underbar och får mig att orka.

Små monster i blodet

Idag hade jag hoppats på att jag skulle få åka hem, men nej.

Imorse kom provsvar som visade på en bakterie i blodet, men de visste fortfarande inte vilken sort.

Så innan lunch kom Martin och Alfons och efter jag fått min antibiotika så åkte vi iväg och åt lunch. Jättemysigt. Vi åt på Pizza Hut. Och även om jag mådde så illa av antibiotikan så var det så härligt att slippa sjukhuslukten. Sen åkte vi och kollade på bilar, bara för att fördriva lite tid då jag absolut inte ville tillbaka till sjukhuset. Till 20:00 var jag tvungen att vara tillbaka för min nästa antibiotikakur. 

Vi svängde in på City Gross för att handla lite lördagsmys till mig, men jag kände mig bara spyfärdig av det mesta.

Jag ska prova lite chips ikväll och se om det funkar. Men bara det faktum att jag faktiskt haft en chipspåse i min direkta närhet i flera timmar utan en tanke på att öppna den... Nä, det är inte riktigt jag. Då vet man att jag inte mår bra.

Efter handlingen bestämde vi oss för att faktiskt åka hem en stund, så jag kunde packa lite nya kläder, lukta på mitt hem och bara slappna av lite. Men precis innan vi ska åka ut ur Uppsala ringer telefonen och läkaren vill att vi kommer tillbaka på en gång.

Så vi åkte tillbaka. 

Naturligtvis hade läkaren fått några akutfall så vi fick snällt sitta och vänta. Jag somnade av utmattningen av utflykten och Alfons och Martin gjorde det mesta för att skynda på renoveringen av BB.

Till slut kom läkaren och då hade de fått veta vad för bakterie som simmade runt i blodsystemet, och det är tydligen ingen sån där lurvig sak, med söta ögon utan mer en bakterie med horn och vassa tänder.

Den vill tydligen jävlas både med hjärtat och infektera huden om jag har otur.

Men i nuläget låter mitt hjärta finfint och jag har inga sår, men än mitt narkomanliknande armveck.

Och bebisen ska heller inte ta någon skada.

Tur att de satte in antibiotikan på en gång! Och tur att jag bad dom ta tempen en extra gång. Och lite tur att njurarna ändå slog på nödstopp, annars hade jag nog inte åkt in...

Så det blidde inget åka hem.

Känner mig rätt uppgiven, allra helst när Alfons frågar: "Bor du här?"

Men i kväll kommer Martin tillbaka och sover här med mig i natt, för jag orkar inte ensam en natt till.

Så han ska sova i den här lådan;

Ha en trevlig lördag på er! 

Och om det är någon som vet någon som varit i samma situation med just njurarna får ni gärna förmedla en kontakt, kanske jag kan få tips eller veta hur man löste det.

Kram!!

Det här är vad som händer

Ja, jag har så tråkigt här i min sjukhussäng att jag får fördriva lite tid med att blogga.

Jag vart inkörd till Enköpings lasarett i onsdags morse med ännu ett njurstensanfall.

Jag har haft det tidigare under sommaren och fick då en kateter från njuren genom ryggen för att avlasta njuren som annars kan förlora sin funktion om det står vätska för länge.

Efter att katetern strular varje dag i tre veckor så slutade den plötsligt att fungera helt och jag hade ingen värk. Så få togs beslutet att ta bort katetern. Detta görs vanligtvis med att man klipper två trådar och lätt drar ut slangen ur ryggen. Men inte på mig...

Det visade sig att slangen inte gick att räta ut, utan låg som en krok i njuren. I 3,5 timme försökte flera läkare med hjälp av olika verktyg bända ut slangen ur min rygg. Till slut kände både dom och jag att det inte gick att fortsätta. Det blev operation två dagar senare. Sen skulle det vara bra.

Men jag har känt i njurar, urinledare och blåsa att något varit fel hela tiden.

Och jag hade rätt.

Njuren var återigen full med vätska, och jag har stenar i båda njurarna.

Hade jag inte varit med barn hade det kanske varit lätt att åtgärda, men nu sitter vi lite i ett dödläge. Eftersom jag verkar bilda sten även i katetern är det ett avlägset alternativ iallafall för mig. Eftersom insättningen av slangen görs delvis utan bedövning och gör för jävla ont och jag vet att det kommer bli samma problem igen så vill jag inte ha en ny.

Jag har även en infektion i njurbäckenet så i nuläget gör man ingenting åt stenarna.

Jag ligger inlagd, på BB. Bra terapi för mig som fick så dåliga erfarenheter av BB när Alfons föddes.

Här får jag antibiotika intravenöst och de håller koll på mig hela tiden.

I förrgår hade jag nästan 40 graders feber, och jag som aldrig har feber däckade totalt. Att dessutom få ligga på en stenhård brits i en röntgenapparat i en timme i väntan på att de programmerar om maskinen för bebisens skull är heller ingen höjdare med feber...

Men bebisen mår hur bra som helst har hysteriskt roligt med att sparka på min irriterade blåsa...

Jag saknar min familj så sjukt mycket, vill bara hem och kramar på dom. 

Förhoppningsvis får jag åka hem imorgon om jag inte behöver få antibiotikan i blodet utan i tablettform. Sen börjar projekt "vad fan gör vi med njurarna". 

Från mobilen!

Oj då, nu drog tiden iväg! Jag har strykit alla gardiner i vardagsrummet och det tog sin lilla tid.

Och nu har ändan ramlat ner i soffan och orkar inte gå och hämta datan så det får bli ett mobilt inlägg iallafall.

Jag är så trött! Idag är min längsta arbetsdag på veckan plus att Martin jobbar natt. Då går det i ett, från morgon till kväll! Alfons är superduktig nu när han vet att jag har ont och är trött. Han äter, tittar på Bollibompa, duschar, borstar tänderna utan protester. Sen kryper vi ner i hans säng och läser lite böcker. Det är så svårt att inte somna där med honom!! Han tar oftast inte längre än 10 minuter på sig att somna och det är skönt när man har massor att göra, som tvätt och disk. Eller som ikväll, gardinstrykning...

Imorgon ska jag på röntgen eftersom man upptäckte i fredags att jag fortfarande har vätska i ena njuren. Mardrömmen är att de måste sätta en ny slang i ryggen. Men eftersom jag inte har lika starka smärtor som för två månader sedan då de var tvungna att sätta in den för att avlasta njuren så tror jag inte att de gör det nu.

Vi får se...

Det här är ju inte vad man önskar sig...

Vad gör du nu för tiden?

Det var typ mer än ett halvår sedan jag skrev här. Har inte haft så mycket att skriva om, och när jag väl fick något att skriva om mådde jag för dåligt för att orka...

Har gjort en resa inom den svenska vården som jag är föga imponerad av och det har jag tänkt dela med mig av.

Men som vanligt gillar jag inte att blogga från telefonen, som tur är har jag fått ordning på datorn så nu ska det bli ändring på uppdateringarna!

Återkommer imorgon!

Återhämtning

Vet att jag är sämst på att hålla bloggen fräsch, men nu skyller jag på sjukdom. Jag har varit jättesjuk i en "näst intill döden-förkylning"! Först var jag hemma med Alfons och sen vart jag själv sjuk, så nästan 2 veckor har gått åt till att snyta näsor, kolla feber och tycka synd om mig själv. Jag misstänker att jag haft bihåleinflammation. Och för första gången sedan jag var väldigt liten har jag haft öronvärk. Jag är ju annars ett sk "öronbarn" och hade 17 öroninflammationer mitt första levnads år, men efter att det opererades in rör i båda öronen som ramlade ur vid 3 års ålder har jag aldrig haft några problem med öronen. Förutom tinnitusen då... Men den är ju självförvållad. Det som återstår nu av denna jävulska förkylning är: snor, lite tryck i ansiktet och lock för örat. Jag känner mig riktigt pigg! Har jobbat idag och det gick bra. Vart en PW nu ikväll för att checka av med kroppen om jag kan springa snart, men det dröjer känner jag. Tog hårt att vara sjuk den här gången... 

Mest hårt tog det på örat. På vänstersidan hör jag inte ordentligt då det fortfarande är lock, oturligt nog försvinner ju inte tjutet som bor permanent i mina öron utan det är värre än någonsin! I fredags kväll hörde jag inte ens tvn pga tinnitus-ljudet. Mitt ljud är som tjutet som blev när SVT körde sin test bild förr i tiden. (Gör dom det fortfarande kanske?) Så jag blev tvungen att ladda ner en app med sk "störningsljud". För att kunna sova lyssnar jag på "regn som smattrar mot fönsterruta". Vad gör man inte... Skönt att M inte jobbar natt på ett par dygn eftersom jag inte hör Alfons på natten.

Uppgradering av säng!

Idag har vi skruvat säng åt Alfons! Kändes som att han höll på att växa ur spjälsängen, så nu blev det en juniorsäng. Han var så stolt och tyckte det var jättekul med en läslampa ovanför sängen som han kunde hänga?! i... Han somnade på 5 minuter och sussar nu sött där inne. Hoppas han sover bättre än igår, då slutade det med att jag fick sova på madrass på golvet inne hos honom. Min rygg mår inte bra av det, men han vägrar ju sova i vår säng så vad gör man?

Vi har klippt gräset för första gången i år. Nu är det storsatsning på trädgården som gäller. Jag funderar på att plantera om mina jordgubbsplantor i krukor istället, vet inte om det funkar, men jag är så less på att jaga sticklingar...

Imorgon är det jobb igen, och det är påsklovsvecka. Brukar vara lite lugnare på fritids då. Dessutom är det bara 4 dagarsvecka!

Ska hinna med träning både onsdag och torsdag har jag tänkt. Vart ett pass imorse, det var riktigt skönt!

3 år som förlovade

Har precis ätit hotellfrukost och ligger nu i sängen och slappar. Vi firade vår förlovningsdag igår och jag hade bokat hotell i Sthlm. Vi gick på bio igår och såg 10.000 timmar, den var helt ok. Sen gick vi och käka supergod mat. Det blev en öl och cider på bar innan vi drog oss tillbaka till hotellet och badade badkar, vilket resulterade i översvämning och knätorkning av golv, men det går vi in på en annan gång... Blev faktiskt en godkänd sovmorgon, ända till 8:30!!! Om en stund ska vi gå till tåget. Vi ska hämta Alfons och sen vidare ut på landet för att fira Martins lillasyster som fyllt år. Ingen rast, ingen ro!!

Seg dag

M jobbar dygn och jag får inte igång min dag. Är så seg och omotiverad idag. Alfons och jag har legat och glott på film hela förmiddagen.  Nu har vi käkat köttbullar och Alfons sover en liten stund för han vaknade så tidigt i morse. Jag har dragit fram min cykel så på eftermiddagen blir det en cykeltur! Igår grillade vi korv ihop med Marcus, Sanna och Tuva-Li. Alfons och Tuva-Li röjde i lekparken och vi andra njöt av solen. Nu tror jag nog att våren faktiskt är här! Nu börjar vi få klart planerna på hur trädgården ska se ut, det kommer bli så bra när det är klart!! Jag längtar till jag kan sätta mig på altanen och sola utan att hela grannskapet ska se rakt in...
Även om vi inte är nöjda med resultatet när det gäller altanen så slipper vi iallafall ha något mer att göra med amatörerna som hållt på och kladdat med den... Mitt ordspråk är: kan man inte så ska man inte... Vore något för Allbetong att klura lite på...
Nu ska jag försöka hitta inspiration till kvällsmat...

Sovmorgon

Ligger i sängen och samlar kraft att gå upp. M och A bygger med klossar inne hos A och jag ligger och lyssnar på deras underbara konversation! Älskar mina killar! Underbart väder idag. Det blir korvgrillning den här helgen med! Ska försöka hinna med att antingen springa eller åka till gymmet. Ha en bra dag allihopa!

Så många planer

M jobbar natt och jag hade som vanligt planerat att ha en myskväll med min nya bok och bädda ner mig i sängen.
Fast så blev det ju såklart inte.  Jag fattar inte varför jag har så svårt att bara koppla av. Istället har jag farit runt och städat både tvättstuga och kök... Jag är så hopplöst rastlös hela tiden. Hänger väl ihop med den diagnos jag utrustats med... Har till och med svårt att bara sitta still och kolla på tv om jag är själv. Tittar jag ihop med någon så pratar man ju oftast om det man ser och då är det lättare att hålla fokus.  Men men, jag får ju mycket annat gjort. Då slipper jag göra det imorgon till exempel!! Jag hade iallafall tillräckligt med fokus för att trycka i mig tre vaniljbullar så helt hopplös är jag ju inte!!!

Trevliga torsdag

Vart ett pass på gymmet i morse. Skön tid att träna tycker jag.

Sen fullt ös på jobbet och sen hem och få i Alfons mat medan Martin åkte och tränade. Och kvällen avslutades på Amazing med Jenny. In en snabbis på Åhléns för mascara-inköp.

Min dag i korta drag.

Imorgon är det mamma-son mys eftersom Martin jobbar natt.

Nu tänker jag krypa ner i sängen. Godnatt!

VAB

Hemma och vabbar idag. Alfons är förkyld. Han är ganska pigg dock så vi får se om han får gå till dagis imorgon.
Så vi har mest slappat i soffan framför barnkanalen. Sen skulle Alfons hjälpa mig med att steka fiskpinnar och brände sig på stekpannan så nu har han tummen i brännskadeförband...
Det blev en liten blåsa bara, men jag vet själv hur ont det kan göra.
Just nu vilar han en stund efter förmiddagens olycka.
Får se om vi kanske går ut en stund när han vaknar, det är ju bra att få i sig frisk luft när man är förkyld.
Har planerat en överraskning till vår förlovningsdag, men Martin hittade en konversation i min telefon så nu är det ingen överraskning längre... Han vart glad men det hade varit roligare att överraska honom på den dagen... aja, det är som det är...
Ska kasta in tvätten i torktumlaren nu.

Sköna söndag

Alfons och jag tog en promenad till Coop på morgonen och handlade för att kunna baka bullar medan Martin åkte till station för att träna.
Hemma igen drog jag igång med bullarna medan killarna riggade grillen.
Martins föräldrar plus lillasyster och mina föräldrar kom förbi på korvgrillning. Jättemysigt!!
Jag hade tänkt baka Philadelphiabullar, men som vanligt har jag för bråttom så jag fick improvisera.  De vart jätte goda i vilket fall som helst!!
Nu vilar Alfons och Martin är på återbruket.  Själv ligger jag på sängen och tar det lugnt.
Jag älskar verkligen helgen!! Speciellt nu när det bara blir varmare och varmare ute.
Ursäkta bildkvaliten, samsungs surfplatta har världens sämsta kamera...

Underbara helg!!

Idag har vi röjt både inne och ute. Alfons och jag har rensat i jordgubbs och rabarberlandet. Sen har vi varit och gjort hela lekparken osäker!

Jag har dock känt mig hängig hela dagen. Känns som om jag ska bli tok-förkyld men det bryter liksom aldrig ut! Bättre om det gjorde det och sen var det bra...

Nu blir det lövbiff, klyftpotatis och persiljesmör till middag! Barndomsminnen för mig, det var det bästa jag visste som helgmys när jag var liten.

Det är så roligt när man har barn att få återuppleva saker genom dom! Hur ofta innan vi fick Alfons satt jag och kollade på Bollibompa liksom?!

Nej, nu tror jag att jag går och lägger mig en stund innan maten! Trevlig lördagskväll!

Igår var det Internationella Downssyndrom Dagen, och det firade vi genom att hela familjen drog på sig udda strumpor. För att visa att även om vi är olika har vi lika värde! De flesta på jobbet gjorde likadant, såklart!!

Onsdag

Varit på Fuego ikväll och jag är helt slut!!
Nu tänker jag krypa ner i sängen och låtsas att mina fotleder är 18 år gamla och inte alls gör ont.
Jag vet att det inte gör någon nytta men jag måste iallafall klaga: jävla snöhelvete, försvinn!!!
Så, nu ska jag nog sova gott!!
Godnatt!!

Högvarv

Jag är helt galet trött.
Det tar på krafterna att vara själv hemma.
Nu har jag skött markservisen sedan i fredags... Man får ingen andningspaus när man inte har någon som byter av en. Förstår inte hur ensamstående klarar det!!!
Imorgon blir det god middag och film för att ta igen helgen.
Det känns bra att jobba alla dagar i veckan iallafall, man missar så mycket info och annat när man inte är där jämt.
Ikväll har jag gått en rond mot tvättmaskinen som inte gör jobbet den är anställd för...
Men jag satte den på plats och hoppas den fattade budskapet till imorgon...
Alfons hade tydligen varit jätteskitig när M hämtade honom på dagis, så skalkläderna behövde verkligen tvättas, men centrifugen verkar inte funka så allt var ju sjöblött!
Det är tur att man kan så mycket fula ord, så att maskinen verkligen förstår hur man känner.
Men min och tvättmaskinens relation är nog på sluttampen nu...

Och...

...jag lovar att byta utseende för det går knappt att läsa vad det står här! :-)

Då ska vi se

Ok, nu har jag fått igång bloggportalen på surfplattan. Nu hoppas jag att jag ska bli bättre på att blogga. Det blir aldrig att jag startar datorn men plattan är alltid i närheten.

Vi har hunnit varit på Aruba och firat 2 årsdag. Ja alltså vi firade inte där utan han fyllde när vi kommit hem.
Det var helt underbart på Aruba och jag ska försöka lägga upp bilder men då måste jag starta datorn...

Alfons tvåårsdag avlöpte lugnt. Han och jag spenderade förmiddagen i badhuset, käkade lunch på stan med min mamma och på eftermiddagen hälsade vi på Martin på stationen och åkte lite brandstång!!
Det är galet att han är så stor, vart tog tiden vägen?

Idag har jag varit och gjort min årliga klippning! Klipper mig max en gång om året och nu behövdes det verkligen tunnas ur!!
En halv icapåse försvann från skallen och när jag tvättade håret ikväll kändes det som jag bara hade en liten råttsvans kvar! Fast tittar man i spegeln så syns det nästan ingen skillnad...
Skönt att bli av med lite tyngd iallafall!!

För övrigt rullar livet på. Inte så mycket att berätta...

Sömnlöst

Att ha barn är som att vara med i ett enda långt avsnitt av Indiana Jones. Massa äventyr och gåtor som ska lösas. På sista tiden har vi haft så jädra svårt att få Alfons att sova. Hur mycket vi än varvat ner, läst sagor och dragit ner tiden på middagsvilan så har han legat och sjungit sankta lucia och lille katt i typ 2 timmar på kvällen. Vi har till och med varit tvungna att låta honom komma upp leka så han ska bli trött.

Så idag testade jag att ta bort vilan på dagen helt... Det funkade skitbra!! Han var visserligen lite trött på eftermiddagen men han gnällde ingenting. Och han somnade på mindre än 1 minut!!! Ibland är det som att lösa gåtor att ha barn! Får se hur vi gör på dagis, känns som att han får sova en liten stund där på dagen.

Nu är det bara ca två veckor kvar tills vi åker till Aruba. Jag måste köpa mig ett par shorts annars tror jag att jag har det jag behöver. Alfons har allt fixat tror jag. Jag är dock lite orolig att vagnen ska gå sönder i bagagehanteringen... Inte så kul att stå där utan vagn.

Nu ska jag glo lite på tv innan jag får och lägger mig. Värdelöst när M jobbar dygn. Det finns ingen jag har så fruktansvärt roligt med och som jag kan tänka mig att spendera alla dygnets timmar med. Men han är hemma till frukost!

Borde...

Jag vet! Jag borde blogga mer! Jag borde ha gjort en sammanfattning av 2013! Men dagarna går. Jag njuter av att vara ledig och spendera så mycket tid med Alfons och Martin som möjligt.

Jag ska försöka sätta mig med datorn och skriva lite någon kväll.

Inte långt kvar tills vi åker, och jag är så nervös!!