Där gick gränsen

Ok!

Nu jävlar får det vara nog.

Idag kom det en ny kommentar

om hur stor jag är...

Fann mig inte riktigt i

situationen.

Men jag har skrivit ett mail

till personen i fråga

där jag talar om att det

både är ouppfostrat

och oförskämt att säga så

till en helt främmande människa.

För jag har aldrig sett tanten

förut...

Hennes kommentar:

"Ska du ha i februari

och är redan SÅÅÅ stor?"

Tänk om jag skulle säga:

"Är du bara 60

och redan SÅÅÅ gråhårig?"

Men det gör jag inte för det har min mamma

lärt mig att man inte gör.

Men tydligen är det väldigt många

på min arbetsplats som

har fått en väldigt bristfällig

uppfostran.

Ni tycker säkert att jag bara ältar och

tjatar om det här.

Men jag blir så ledsen!!

Det känns ju som om jag är

gravid på fel sätt.

Och jag antar att folk inte tycker

att jag har blivit tjock förutom magen,

för då skulle de nog inte säga något.

Men vad är problemet?

Det är ju knappast någon annan som

kommer behöva bära på min mage,

så om den nu är stor.

So What!!!

Idag har jag vart hos kiropraktorn igen.

Har några låsningar i bröstryggen

som förhoppningsvis ska släppa.

Men det är så läskigt när hon ska knäcka nacken.

Precis innan hon ska knäcka till

så börjar jag tänka:

"Undrar om hon har gått utbildning för det här?"

Men huvudet satt där det skulle

när jag gick därifrån så jag antar det.

Köpte en ros till Martin på vägen hem.

Han är så himlans go!

Han får höra på mitt gnäll hela tiden.

Jag har ont här och jag har ont där.

Han går med på att äta saker som jag gillar,

och avstår från det jag nästan kräks av.

Han får trösta mig mitt i natten när jag grinar

för att jag drömmer att jag köpt en 7 dörrars

JEEP men fortfarande inte får in barnvagnen.

Jag har verkligen hittat en toppen kille.

Får nästan tårar i ögonen när jag

tänker på hur bra mitt liv är.

Det fanns en tid i mitt liv då jag aldrig

trodde att allt det här skulle hända mig!

Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu.

Mycket är tack vare Martin och mina föräldrar.

Men jag är också stolt över mig själv

och vad jag har åstakommit.

Jag har övervunnit hinder och klarat av saker

som en gång kändes helt omöjliga.

Och jag har gjort det helt själv!

Nej, nu börjar sängen locka.

Vem vet i natt kanske det inhandlas

något annat häftigt vrålåk...

Ingen bra dag

Idag har jag haft en riktig skitdag!

Har så fruktansvärt ont i ryggen!

Jag kan inte sitta, stå eller gå för länge,

då värker det som bara fan.

Och mitt jobb utförs inge bra liggande.

Men idag har jag faktiskt lagt mig en stund,

det hade inte funkat annars.

Dessutom så jobbar mina händer emot mig

hela tiden!

När jag håller i något så får händerna helt

plötsligt för sig att släppa!

Sen tar det 4,5 minuter att ta sig ner på golvet.

Efterföljande 1,5 minuter är en förberedelse för

att ta sig upp igen.

Och sen har vi de 7,25 minuterna det tar att

komma på benen igen...

Var helt slut när jag kom hem idag!

Martin hittade mig gråtandes i tvättkorgen

när han kom hem.

Som den underbara människa han är

så tog han all tvätt och gick ner i tvättstugan,

erbjöd sig att städa,

och lovade att laga mat.
(vilket han i och för sig gör varje dag)

Sen kommenderade han mig att gå och lägga mig.

Dammade av det värsta och bestämmde mig sedan

för att utnyttja tiden till något bra.

Läste som det stora geniet jag är

hela kapitlet om förlossningar.

Helt fel dag att göra det...

Resten av kvällen ska spenderas med

att försöka övertala bebisen att komma ut genom näsan.

Trött

Undrar hur trött man kan bli?

Bara att lyfta ändan från en stol känns som

att bestiga Mount Everest!

Och jag undrar hur jag tänkte när jag bosatte

mig i en lägenhet på 3:e våningen!!

Såg en villa hiss på mässan i helgen.

Undrar om föreningen har lust att

installera en åt  mig...

Förmodligen inte...

Och smidig är man ju också.

Härom natten när jag vart på toaletten och

skulle ta mig upp i sängen igen,

och de som vart hemma hos oss

vet att vår 1,80 säng verkligen

är inpressad mellan två väggar

så man måste krypa upp i fotänden,

då skulle jag vända mig lite snyggt.

Men ni kan ju tänka er själva hur det gick,

när barbapappa skulle vara lite smidig...

det hela slutade med att jag

satte mig på stackars Martin.

Han får stå ut med mycket!!

Bla att det ska bäras hem en jädrans massa

liter äppeljuice hela tiden...

Det känns riktigt bra att jobba,

även om jag är trött.

Jag känner att jag kommer sakna jobbet,

en del elever kommer ju inte ens vara kvar

när jag kommer tillbaka!

Imorgon ska jag till barnmorskan och

kolla blodvärdet.

Kan ju vara järnbrist som gör att jag

är så trött...

Annars är det väl vanlig gravidtrötthet

som jag helt enkelt får acceptera.

Det känns som om jag

knappt har rapporterat om huset på

sista tiden.

Det är bara bebisgrejer som rör

sig i mitt huvud.

Men det går riktigt bra med huset.

Snickarna från Fiskarheden är

snart klara!

Nu står alla inner väggar på plats.

Så nu kan man gå in i de olika

rummen, det är skithäftigt.

Kommer aldrig att glömma när

Martin för ca 2 år sedan sa på skämt:

"Vi kanske skulle bygga hus?"

Och nu står vårat hus där.

Känns lite overkligt att vi ska lämna dessa

38 kvm som varit vårt gemensamma

hem i snart 5 år.

Känns säkert ännu konstigare för

Martin som bott här

betydligt längre.

Men det känns helt underbart med

alla saker som händer i vårat liv just nu!

Nu ska jag bege mig mot

köket för att komma med glada

tillrop medans Martin gräddar

pannkakor som jag varit sugen på

ett par dagar...

Ge fan i min mage!

Nu är jag så fruktansvärt trött

på allt kladdande på min mage!

Men varje gång som någon antastar mig

så står jag bara där som ett fån.

Jag är alldeles för snäll!

Innerst inne har jag lust att

fråga folk om de inte är riktigt kloka!

(Och eventuellt sparka

dem på smalbenet...)

Idag vart jag påhoppad av en kvinna

som jag aldrig har jobbat med,

bara mött i korridoren.

Hon började genast klappa mig på magen

och utbrast sedan:

"Åh, du bara måste säga till när man kan

börja känna sparkarna!!!"

1. Det kan man redan göra.

2. Varför i hela fridens namn skulle

jag tala om det för henne?!

Jag blir så arg!

Önskar att jag vågade säga ifrån!

Nej, det får nog bli en tröja med

något sorts tryck på.

Typ: "RÖR EJ!"

Då borde folk fatta,

fast det är ju helt otroligt att man

ska få lov att skriva det,

folk borde ju ha lite eget vett!

Äppeljuice, schlager och en massa sparkar

Igår var det precis hälften av graviditeten förbi.

Hälften kvar nu.

Det känns både helt underbart och väldigt spännande

och riktigt läskigt!

Vi hade IDOL med eleverna på jobbet idag.

Det var typ bara schlagerlåtar,

och det vart en ryslig fart i magen

under de flesta låtarna.

Bara hoppas att h*n ändrar musiksmak

till h*n kommer ut,

för jag är ledsen men någon schlagermamma,

det blir jag aldrig.

Just nu spelar jag bla Mary J Blige, Wyclef Jean,

Bob marley och Elephant Man

för fullt, och hoppas på en reaktion!

Den verkar dock utebli...

Verkar som att schlager och Martins röst

är det enda som får fart på den lilla filuren...

Lustigt. Precis när jag skriver detta så börjar h*n sparka till

Mary J Blige Lil Wayne och P.Diddy  - Someone to love me

Lyckan är gjord!!

Förmodligen bara sammanträffande alltihop,

hur som helst så är det himla mysigt med alla

dessa sparkar.

Jag har fått en ny last.

Nämligen äppel juice.

Dricker typ 1 liter bara på jobbet.

Sen blir det ännu mer när jag kommer hem.

Vilket resulterar i att jag spenderar mina arbetstimmar på

toaletten, för man blir väldigt kissnödig när man dricker så mycket.

Och nätterna ska vi inte prata om...

Är uppe typ 5 gånger per natt.

Och varje gång jag ska ur sängen väcker jag Martin eftersom

jag måste åla mig ner till fotändan eftersom

vårt "sovrum" är så litet att sängen precis får plats.

Och jag ålar inte särskilt smidigt tydligen...

Disco hiphop freestyle och Ragga

Idag har jag varit på min första barnloppis.

Jag och Jenny tog en drive, först till WGY där det var tvilling loppis.

Jag hittade lite kläder och en bärsele.

Och jag spenderade bara 120 kr.

Känner mig jättenöjd faktiskt!

Sedan åkte vi ut till Sävsta, men där var det mindre bra.

De hade ett konstigt system för att få betala, med nummerlappar.

En del tyckte säkert det var jättesmart, men det passade inte oss.

Så jag åkte tillbaka in till stan för att hjälpa kusin att flytta,

men det vart ändrade planer så jag åkte till idrottshuset

och glodde på handboll ett par timmar istället.

Så nu är jag helt öm i rumpan,

den läktaren är inte gjord för att sitta på, det kan jag säga!!

Kvällen spenderar jag själv då Martin är på

Öl och whisky mässan i Sthlm.

Roar mig med att lyssna på riktigt bra musik och

att lära bebisen hur man dansar

både disco hiphop freestyle och ragga.

Knäpp som dansar ensam hemma i vardagsrummet?

Ja, kanske, men det är förbannat kul!!

Vem vet, kanske får jag sitta på olika läktare runt om i Sverige

och tittade på diverse danstävlingar i framtiden,

precis som min mamma fått göra...

Men jag känner att jag har vissa begränsningar

i mina rörelser numera...

Dels är jag inte 16 längre, och jag har fått en betydligt större mage...