När Tilde kom till världen - The story

Funderade lite över det där med förlossningsberättelse, och för dom som vill läsa, varsågoda;

Efter min helvetes-graviditet så började jag känna mig jävla less och när jag gått mina fulla 40 veckor kände jag att det var bra och ville bli igångsatt.

På fredagen den 30 januari var vi till bedömningsmottagningen för att kolla hur stor bebisen var, eftersom Alfons var stor när han föddes (4360 g) och för att kolla om jag överhuvudtaget var redo för en igångsättning.

Självklart var jag inte det...

Läkaren lugnade mig och sa att den här bebisen inte alls var stor, inte över 4000 g.

Det kändes bra, jag blev lugnare. Jag var rädd att barnet skulle tjocka på sig rejält på slutet. Det var ingen mys-pys-saga att föda en klump på 4360 och jag hade ingen önskan om att klämma ut en större modell den här gången.

Läkaren gjorde iallafall en hinnsvepning på mig och vi åkte hem.

Jag hade värkar till och från under helgen. De startade upp, blev jämna och täta för att sedan försvinna.

Jag var rätt uppgiven ett tag.

På måndagen åkte vi tillbaka för att kolla om hinnsvepningen gjort någon nytta.

En undersökning gjordes, men nej, kroppen var lika trög och oförstående den här gången också!

Läkaren tyckte inte att ytterligare en hinnsvepning skulle göra någon skillnad så jag drog upp byxorna och åkte hem...

På väg hem till svärföräldrarna för att hämta Alfons började det göra lite ont, men jag brydde mig inte, det var ju så det varit hela helgen.

Hemma hos svärföräldrarna var jag tvungen att lägga mig på soffan, och sen tog jag mig inte upp igen pga kraftiga värkar.

Men till slut tog jag mig ut till bilen och vi åkte hem.

Sen blev det bara värre och värre, men jag intalade mig att det snart skulle sluta. Jag ville inte bli besviken igen.

Jag duschade, och badade för att lindra lite.

Vi hade ju en plan, att Alfons skulle vara hos mina föräldrar under den här fasen, men jag fattade ju inte att jag var i någon fas alls så han var med hemma hela tiden.

Martin la Alfons och kom sedan in i badrummet och började klocka värkar.

"Hur många minuter ska det vara mellan värkarna?" frågade han.

"Typ 3" sa jag.

"Ok, du har 1"...

Då ringde vi min mamma som fick komma och sova hos oss med Alfons.

Martin lastade ut sakerna i bilen medan jag stod i hallen med TENS-apparaten i högsta hugg och försökte andas mig igenom värkarna.

Ut i bilen och vi började rulla.

Nu hade jag kraftiga värkar som var väldigt jobbiga för jag ville helst stå upp, inte sitta nersjunken i ett bilsäte i en bil på en oerhört dåligt plogad vinterväg!

40 sekunder efter vi lämnat garageuppfarten vrålade jag till Martin att han får ringa en helikopter, för jag åker inte en meter till!!!

Han lyckades på något sätt övertala mig att vi skulle fortsätta. Han var väl inte supersugen på att förlösa mig i bilen...

I Uppsala blev jag undersökt och underrättad om att jag var öppen ca 5 cm.

Så vi blev inskrivna och jag fortsatte att andas genom värkarna.

Jag fick lustgas, det hade varit kanon när Alfons föddes men nu vette fan vad som hände.

Jag gjorde rätt sa de, men jag märkte inget av gasen under värken men däremot där emellan var jag hög som ett hus!

Jätteobehagligt!

Jag fortsatte dock med gasen, dels för att ha något annat att tänka på för nu började panikkänslorna från förra förlossningen göra sig påminda.

Och nu kräktes jag som en sjuk räv!

Tog bort TENS-apparaten för jag fick för mig att det var den som gjorde mig illamående och sen spydde jag inte mer.

Panik ökade hela tiden.

Nu hade vi varit på förlossningen i ca 3 timmar och det gjorde jävligt ont.

Mina erfarenheter talade ju om för mig att nu borde jag ha 19 timmar kvar till det var dags för 2 timmars krystvärkar...

Jag började bli rädd.

Jag försökte bokstavligen klättra över Martin och ta mig därifrån.

Och jag kände att jag ville trycka på!

Barnmorskan hade precis undersökt mig och jag var öppen 7-7,5 cm så jag blev tillsagd att jag inte fick krysta fören hon undersökt mig igen!

Att hålla emot en krystvärk är förmodligen det absolut svåraste man kan göra! Det går emot allt förstånd för kroppen! Men jag gjorde som hon sa, livrädd för att jag skulle skada mig om det inte var dags!

Men på bara några minuter hade jag öppnat mig de sista centimetrarna och jag fick trycka bäst jag ville!

20 minuter senare kände jag hur vår underbara lilla tjej gled ut och började skrika!

Förra gången var jag näst intill medvetslös när Alfons kom ut och jag har inga minnen av att han låg på mitt bröst ens.

Så det var en mäktig känsla att få se och känna på den här lilla varelsen!

Mina barn börjar dessutom sina liv med att bajsa på mig, så nu blir det garanterat inga fler, för vem vill bli bajsad på liksom!?

Den här förlossningen var som en barnlek jämfört med den första.

Visst, det var jobbigt och jag brottades med minnen från 2012.

Men jag gjorde det!

Inget kaos den här gången.

Tilde är född den 3 februari strax efter 02 på natten, och vägde 4520 g. Så mycket för det tillväxtultraljudet! Jag tackar min lyckliga stjärna att hon inte valde att stanna där inne lite längre! Iallafall, kl 11 på förmiddagen var vi hemma igen.

Det kändes som jag varit till sjukhuset och hämtat ett barn, och då vägde hon ändå mer än Alfons.

Jag vet att jag sa det förra gången att det inte skulle bli fler barn, men nu är det verkligen så.

Mina njurar är fortfarande skitnjurar. Tilde hade ingenting med njurproblemen att göra, utan det är något fel i min kropp som gör att jag producerar onaturligt mycket sten.

Så jag kommer aldrig våga utsätta min kropp för en ny graviditet, den klarar inte det. Och den här resan är det värsta jag varit med om...

Så nu vet ni det, så slipper jag höra tjatet om en "nr 3"! :-)

Skulle gärna ha en 3:a, men så länge man inte kommer på ett sätt att odla dem i drivbänk så får det vara!

Alfons rum

Snart, snart är vi klara med Alfons rum!!

Martin har målat hela dagen, de vita väggarna.

Och ikväll när han skulle skaka och öppna burken med den röda färgen flög locket av!!

Här har han ändå torkat av väggarna med trasa. Det var färg på väggen, på golvet, på Martins tröja, på Martins byxor, i Martins byxor, ja till och med i kalsongerna!!

Så nu var han tvungen att måla om den vita väggen... Stackarn!

Hade det varit jag hade jag kastat ut burkhelvete genom fönstret!

Men Martins kommentar va: "åh nej"...

Han är förmodligen från en annan planet min karl, en planet långt långt borta...

Till slut var den röda färgen där den ska vara!

Imorgon tapetserar vi och sen kan Alfons få flytta tillbaka!!

Härligt!

Här står alla möbler och inredningsdetaljer som bara väntar på att få komma på plats!!

Djurliv

Nu är det dåligt med uppdatering här!

Funderar på om jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse om Tildes entré till världen.

Är det någon som är intresserad av sånt?

Min lilla tå är hemskare än hemskast just nu.

Idag har jag fått lov att bita i det sura äpplet och börja med antibiotika.

Hoppas att det hjälper.

Har tagit ett fotbad ikväll och lyckats få bort massa död hud och gammalt var så det ser lite bättre ut.

Men det vill liksom inte läka, såret ligger öppet hela tiden.

Hoppas på antibiotikan!!

Idag har vi varit på Kungsbyn och tittat på djuren.

Men jag är jäkligt besviken!

Jag har tyckt att det är så mysigt med de "vanliga" bondgårdsdjuren som normalt går i hagar och inhängander.

Nu har de skaffat tre lemurer som satt uppflugna på ett element i ett helkaklat rum utan normalt dagsljus.

Jag fick ont i magen och tog med mig Alfons ut därifrån.

Det såg inte ut som att de mådde bra.

Det blev iallafall lunch och massa klappande av får och grisar!

Alfons var nöjd även om det mest spännande var att titta på bilar som backade ut på parkeringen...

Snacka om bilintresse!

På eftermiddagen när vi satt och käkade mellis dunsade det till på köksfönstret och sen hördes ett skri.

Förstod på en gång att det var en fågel och sprang ut på altanen.

Mycket riktigt, där låg en liten söt småfågel. Jag är kass på sorter.

Det satt alldeles stilla och andades jättefort och gjorde ingen ansats till att flyga fast jag var ända fram till den.

Så det var bara att plocka fram en låda och sätta ner den där.

Vet inte hur många fåglar jag satt i en låda i väntan på att chocken ska lägga sig, men aldrig har någon av fåglarna någonsin piggat på sig och kunnat flyga.

Många tycker att jag är hemsk som avlivar fåglarna, men jag anser att det är mer humant än att fågeln ska självdö eller bli tagen av en katt.

Jag menar, kan de inte flyga efter flera timmar så har de såna inre skador att de inte klarar sig.

En gång hade jag en snöskata i kattbur i två dagar innan jag tog den till veterinären och han fick avliva den.

Hur som helst så fick den sitta i lådan någon timme och när jag sedan öppnade lådan så tittade den på mig en stund och flög sedan lugnt iväg.

Alla grannar hörde förmodligen när jag ropade till Martin som var i garaget att "den flyger, den flyger", helt överentusiastisk, hoppandes upp och ner, pekandes upp i skyn...

Jättehäftig känsla!

Kändes bra när Alfons talade om för Martin ikväll att "mamma räddade fågeln!"

Lite plus på karmakontot iallafall!

Sommarfest

Sommarfest på dagis idag! Himla mysigt med dans kring midsommarstången.

Förut har barnen haft uppträdande med sång men det här var mycket bättre för Alfons som hatar när folk tittar på honom och förväntar sig att han ska sjunga.

Han var så duktig och dansade med runt stången.

Sen var det picnic i gräset.

Ikväll flyttade vi över alla Alfons möbler och saker till det rum vi kallar för kontoret.

Vi planerade för att ha ett barn och därför göra ett kontor/hobbyrum av det andra rummet.

Men nu borde vi säga Tildes blivande rum kanske.

Iallafall så flyttade han över dit för vi ska ju göra iordning hans rum.

Det kommer bli så bra och mysigt!

Nya möbler, mer färg och massa plats för alla hans böcker!

Sen är det dags för Tildes rum också. Jag får hejda mig för att inte gå helt crazy på prinsess-stilen!!

Imorgon är det shopping inför brudsminkning. Både makeup och hårstyling ska införskaffas.

Jag som inte jobbar med hår allt för ofta är spänd. Jag har en sån fin ide och jag hoppas jag kan få ut den!!

Struntade förresten i husläkaren och tån.

Det känns lite bättre och det var sån jäkla kö!! 

Nej, godnatt!!

Altanfix

Har beställt tapet till Alfons rum idag!

Så nu får han flytta in i det som senare ska bli Tildes rum medan vi gör iordning hans. Han kommer säkert tycka att det är helknasigt!

Har hittat en jättefin tapet till Tildes rum också!

Det ska bli så roligt att göra iordning deras rum, äntligen!!

Idag har jag och Alfons planterat lite blommor och ersatt en av jordgubbsplantorna som inte klarade vintern.

Hittade nya krukor till altanen som gjorde sig väldigt bra mot våran gjutna altanplatta.

Saknar en loungegrupp i bortre delen, men det är svårt att hitta rätt och de jag faktiskt hittar är så jädra dyra att man inte skulle våga sitta i dom!

Imorgon när jag ska lämna blodprov inför njurröntgen så blir det till att gå på drop-in hos husläkaren med tån.

Kanske att jag kan få en operation bokad till slutet av sommaren.

Nu kom Martin precis in från garaget så jag ska vara lite social.

Godnatt!!

Jag älskar solen!

  

Så här ser skorna ut. Riktigt sköna!

Jag lägger upp en bild när de sitter på en annan gång. Fötterna ser hemska ut, speciellt tån som ser ut att ha fastnat i en skördetröska...

Idag har jag och barnen haft en toppen dag! Vi har varit ute hela dagen.

Emellanåt är det tufft att räcka till till båda två, men jag gör så gott jag kan.

Idag har Tilde varit svår att göra nöjd. Ingen aning om varför.

Svårt nu när det blir varmt, hon ska ju inte vara i solen. Men idag blåste det och var kallt i skuggan...

Det slutade med att hon fick ligga i babygymmet i hallen så hon såg och hörde oss ute på altanen.

Hon nöjde sig ett bra tag.

Ikväll var vi helt slut så det blev pizza och hemkörning!

Den här dagen har typ känts som den längsta i mitt liv, vet inte varför, men klockan har bara segat sig fram!

Imorgon är det namngivning för Alfons och Tildes kusin Juni.

Ska bli mysigt, synd att vädret ska bli dåligt bara! Nu har man ju fått mersmak av sommaren!!

Tån

Tån blev värre och nu är den bättre!

Jag har fått antibiotika men jag tänkte testa en runda till med alsolen...

Idag har jag haft skor!!

Jag har till och med hittar skor till bröllopet vi ska på senare i sommar!!

Bild kommer imorgon!

Tiden...

Aaah! Det går fasen i ett hela tiden! 

Tänker att jag ska blogga varje kväll.

Jag tänker även att jag ska sortera foton, framkalla foton, lägga ut kläder till försäljning, stryka (vilket tydligen är ovanligt att man gör numera), beställa kläder åt barnen på nätet, öva sminkningar och håruppsättningar, skaffa f-skattsedel, beställa smink och så vidare...

Tiden räcker ju inte till!

I helgen firade vi midsommar i förväg.

Gänget som brukar fira midsommar lyckades inte få till det på midsommar med jobb och sånt som kom i vägen så vi firade lite tidigare.

Supertrevligt, som vanligt, med massa god mat och trevligt sällskap.

Alfons fann sig till rätta med Linus och Martinas äldsta dotter Vilja, de hade supermysigt ihop!

Vilja blev lite barnvakt, och det är det inte alla som får vara. Alfons väljer sitt umgänge med stor omsorg. 😃

Det var två trötta barn här hemma på söndagen!

Hur som.

Tån är fortfarande jävlig. Nu kan jag inte ens ha strumpor.

Hoppas hon kan göra något underverk på onsdag.

Känns så jävla jobbigt bara att hon ska gröpa runt där igen när det gör så jävla ont!

Hoppas det blir bra till vi ska till Kolmården i slutet av månaden, annars för jag köpa några snygga sandaler.

Svårt att hitta snygga sandaler som är fotriktiga bara. Det blir alltid lite pensionärsvarning på sådana tycker jag...

Jag tar mig inte ens ut till lekparken så Alfons blir lagom rastlös de här dagarna som han är hemma kan jag säga...

Han går sista veckan, onsdag, torsdag och fredag, sen är det sommarlov för honom.

Spännande att se om han tycker det är tråkigt att vara hemma så länge.

Nu är det dags att krypa ner i sängen!

Onsdagskväll

Tack gode Gud, nu känns tån mycket bättre!

Trycket lättar och jag kan till och med trycka ifrån lite med tån.

I natt kanske jag kan ha foten under täcket!!!

Tilde och Alfons snorar vidare. Natten till idag var Tilde vaken i omgångar, och då snackar vi KLARVAKEN, och Alfons kom tassandes in till oss vid 02. 

Nässugen och koksaltlösningen gick varm på Tilde, och Alfons hade jättesvårt att somna i vår säng.

Han sover ju aldrig hos oss så han tycker mest det är konstigt och ligger och fnissar och tror vi ska leka.

Barnen väckte varandra hela tiden, så vid 3 tog jag Alfons med mig och så lade vi oss i han 70(!!) säng och Martin låg kvar med Tilde.

Så idag är man mör.

Vi är inte vana med jobbiga nätter (tack och lov).

Vi har bestämt att vi inte åker bort på fredag. Vi är hemma och har fredagsmys med barnen istället. Känns inte bra att lämna bort dom när de är sjuka. Och det känns nog inte så kul för farmor och farfar att behöva tvinga på Tilde nässug och nässpray.

Det kommer fler gånger.

Dessutom går jag som om jag har klumpfot...

Just nu sitter jag i garaget och tittar på när Martin snickrar.

Man får ta till vara på de tillfällen som finns att umgås! ;-)

Känns lite som när jag var gravid med Alfons och satt och tittade på när Martin byggde ett helt hus åt oss.

Han kan han, min karl!

Helvete!

Men fy fan, vad ont det gjorde när hon skulle klippa bort den delen av nageln som vuxit in i tån!!!

Jag satt och toksvettades och höll nästan på att kräkas!

Nu hoppas jag att det ska bli bättre.

Ska tillbaka nästa vecka för att kolla hur det artar sig.

Sen, i fortsättningen kommer jag absolut att gå regelbundet och få naglarna fixade för så här kan jag ju inte ha det.

Och uppenbarligen klarar jag inte av att hålla det i schack själv.

Jag besparar er en bild av tån...

Nu väntar jag på Martin. Vi ska åka och äta och sen är det dags att hämta Alfons.

Förkylningstider?

Snoret rullar in på Basketgatan 1.

Typiskt, vi som bokat en hotellövernattning på fredag bara jag och Martin...

Hoppas det inte blir allt för jobbiga förkylningar. Alfons klarar ju av förkylningar bra, men Tilde har en tendens att äta mindre när hon blir sjuk och då känns det inte bra att lämna bort henne. Då vill jag och Martin vara där och se till att hon får i sig. Vi får se hur det artar sig.

Imorgon har jag tid hos fotvården. Jag har ett nageltrång som är riktigt jävligt just nu. Jag tömmer tån på var flera gånger om dagen, det smärtar upp till knät och jag börjar få ont i vristen eftersom jag går lite snett på foten för att inte slå i tån i något.

Jag hoppas hon kan hjälpa mig imorgon.