måndag 30 januari 2012

Bilder!!


Hittade kameran!!



Köket

Vardagsrummet

Sovrummet


Lilla badrummet



På plats!

Jag bor i hus!!!
Helt ofattbart är det.
Vi gjorde det! Vi flyttade in innan
bebisen kom!
Till alla som varit pessimister
och sagt att:
"De kommer aldrig hinna flytta in
innan februari."
"Bebisen kommer hinna först."
Ni hade fel!!! :-)

Just nu sitter jag i mitt kök och käkar
lunch som jag tillagat själv på min nya spis.
Men jag var tvungen att åka och köpa en
ny stekpanna då ingen av våra gamla
lämpade sig för induktionshäll...
Vilket vi upptäckte jättesent igår kväll
när vi var vrålhungriga...

Det är så skönt att ha fått in
alla möbler och det mesta på plats.
Nu kan lilla bebisen få komma
precis när den vill.
Och med tanke på hur mycket jag har
slitit den här helgen så kommer den nog snart.
Min kropp är inte så imponerad av denna flytt.
Jag är helt slut i kroppen.
Efter att ha skurat båda badrummen,
skurat köket,
dammsugit varenda vrå,
putsat alla fönster
så tycker min kropp att
nu får det fan vara nog!
I natt tog jag mig knappt upp
på toaletten.
Benen bar helt enkelt inte.
Så det känns bra att från och med nu
kan jag bara ta det lugnt.
Plocka upp lite lådor i den takt
jag känner att jag orkar.
Nu väntar jag bara på att TV:n ska
komma igång så jag har lite sällskap
om dagarna.

Men det märks att man är en vanemänniska.
I morse när jag skulle krypa ner i sängen,
så utav gammal vana tog jag fotändsvägen.
Halvägs upp kom jag på mig själv,
och gick runt sängen och kröp ner som normalt folk.
Något jag inte kunnat göra på 5-6 år.

Nej, nu ska jag ta och hänga in lite utav
Martins kläder i garderoben.
Och sen ska jag ta en dusch,
för det hann jag inte imorse
då E.ON väckte mig och skulle
dra in elen permanent i elskåpet.
Och vår fina ute belysning blev monterad idag.
Ska ta en bild ikväll och lägga ut.

Jag kommer även lägga ut bilder innifrån huset
under dagen, men jag måste leta fram
kameran först... :-)

tisdag 24 januari 2012

3 veckor kvar!

Idag är det 3 veckor kvar innan vår älskade bebis
är beräknad att dimpa ner hos oss.
Förhoppningsvis går jag inte över tiden,
för det tror jag inte att varken
kropp eller psyke klarar!
Fast man har ju nu vant
sig vid att vara orörlig.
Jag försökte gå normalt igår,
men jag har lixom glömt bort
hur man gick innan man började gå
som snömannen.
Det börjar kännas rejält att bebisen
 fixerar sig också.
Imorgon får vi reda på om det är
huvud eller rumpa som fixerar sig.
Vi hoppas på det första.

Ikväll är det visning på lägenheten igen.
Så jag har städat och fixat inför det.
Egentligen sa vi att vi skulle hjälpas åt när
Martin kommer hem från jobbet.
Men jag tänkte att jag är ju ändå hemma...
Nu ångrar jag mig...

Och till helgen hoppas vi att första flyttlasset
går mot Basketgatan 1!!
Jag måste ändå säga att vår planering
har varit exeptionellt jävla bra!
Snacka om tajming med hus och barn.
Kanske inte ska ropa hej än,
men det ser ju väldigt ljust ut!
Ska försöka få ut lite foton på huset
nu när det är klart.


måndag 16 januari 2012

Världens sämsta humor

Jag börjar bli rätt trött på Uppsalavägen.
Nu har vi åkt den så jäklans
många gånger att jag tror att jag skulle
kunna extraknäcka som guide
på den vägsträckan.

"Hej och välkomna till 55:an by bus.
På höger sida har vi den 
anrika orten Örsundsbro.
Och tittar vi till vänster så ser vi
en väl utarbetad hästhage.
Kaffepausen är idag i Ramstalund,
där det finns möjlighet att
se den nerstängda Preem macken.
Chauffören och jag hjälper gärna
till med fotografering."

Det har blivit några rundor till Akademiska nu.
Det har varit provtagning för högt blodtryck,
täta sammandragningar, vändningsförsök,
studiebesök, ultraljud...

Igår morse vart det en vända till.
Jag har varit lite orolig för att jag inte ska
märka när det är dags att föda eftersom
jag har så mycket sammandragningar redan nu.
Men min barnmorska har sagt till mig:
"Du vet när det är dags.
Det går inte att ta miste på.
Lita på din kropp!"
Kl 04.00 igår morse visste jag att det var dags,
det gick inte att ta miste på
och jag litade på min kropp!
Jag hade så jävla ont, och mycket sammandragningar.
Martin packade ihop det sista i väskan medans jag
stod i hallen och försökte andas.
Så efter vi passerat Örsundsbro, hästhagar och
en gammal Preem mack så var vi på förlossningen.
De kollade allt som gick att kolla,
och det hade inte hänt ett jäkla skit.
Jag var inte öppen någonting.
I princip ingen del av min kropp tänkte
föda barn den morgonen.
Visst är det bra eftersom det är en
månad för tidigt,
men nu var jag ju så inställd på det!
Så nu är jag förvirrad.
Det är ju inte så lätt att lita på sin kropp
när den bara luras!
Läkaren i Uppsala sa:
"Din livmoder retas och skojar bara med dig."
Kul jävla humor min kropp har då!

Ett tips från mig till dig, kroppen:
Börja INTE med stand-up!

fredag 13 januari 2012

AJ!!

Jag tror att det första ordet som vårat barn
kommer lära sig är: AJ!
Det är typ det enda som barnet får
höra för tillfället.
Jag säger AJ när jag ska ur sängen,
AJ när jag ska sätta mig,
AJ när jag ska ställa mig upp,
AJ när jag måste böja mig,
AJ när vänster strumpa ska på
och AJ när höger ska på.
Jag säger även AJ
när jag ska ta på mig skorna och
när jag ska tråckla på mig byxorna.
När jag ska raka benen flåsar jag mest,
men det brukar smyga sig in ett AJ där med.
Och ett "FAN" men det hoppas jag att bebisen inte hörde...

Och sedan vändningen igår så har
bebisen hittat helt nya ställen att
både sparka och slå på.
Och i takt med att magen växer så
börjar huden bli mer och mer spänd.
På vissa ställen har jag ingen känsel längre.
Jag har hört talas om personer som
tappar kontakten med verkligheten.
Men jag har tappat kontakten med min navel,
för den är helt bortdomnad!!
Jag förstår inte att bebisen ska växa ytterligare
innan det är dags,
för det finns verkligen ingen plats kvar i mig!

Ikväll kanske vi går ut och äter,
för att fira en lyckad vändning.
När man är gravid och älskar mat så
kommer man hela tiden på anledningar
att fira med mat.

AJ, nu måste jag lägga mig ner,
innan bebisen sparkar igenom magväggen!!

torsdag 12 januari 2012

Vändningsförsök

Så, nu ligger bebisen åt rätt håll.
Idag har vi gjort vårt första och
förhoppningsvis enda vändningsförsök.
Men det var inte lika lätt som jag trodde.
Tänkte att det är väl bara att putta på lite.
Men nej, först fick jag en spruta i benet
som sved så ända in i ...
Sprutan gjorde så att livmodern slappnade av.
Skitläskigt när magen vart helt mjuk.
Och då började man med själva vändningen.
Nu vet jag precis hur en vetedeg på
ett bakbord känner sig.
Från och med nu ska jag alltid
äta kanelbullar med största respekt!!

Nu håller vi tummarna för att bebisen gillar läget!

måndag 9 januari 2012

Vad är upp och vad är ner?

Har precis kommit ut ur duschen.
Fan vad det är besvärligt att tvätta sig
om fötterna...
Ärligt, jag skulle behöva ett sådant där handtag
som gamla människor har att hålla sig i
i duschen...
Duschdraperiet känns inte lika stabilt.
Att stå på ett ben i Fannas minsta dusch är
inte det enklaste när man har en 35 veckors
gravid mage att hålla styr på.
En annan sak som är irriterande är att
jag hela tiden lyckas slå i magen i termostaten
vilket gör att helt plötsligt blir det en skräck-
upplevelse i form av en kalldusch!
Det är underbart att vara gravid,
men som de flesta börjar förstå
så börjar jag känna mig klar med
den här biten.
Kan tänka mig att vänta i si så där
två veckor till.
Självklart är det bästa om den håller
sig inne hela 40 veckor.
Men det är skitjobbigt
på ren svenska!!
Vi ska bara se till att vår kära bebis
vänder sig åt rätt håll.
Ska till barnmorskan på onsdag
och kolla läget, bokstavligt talat.
Då får vi se om vi måste boka tid för
ett vändningsförsök.
Det är antingen det eller så får jag
börja gå på händer.
Och det där med gymnastik har aldrig
varit min grej.

torsdag 5 januari 2012

6 veckor kvar!

Jag tror jag vet hur den där grejen man kan köpa
på TV-shop fungerar.
Ni vet den där som ska dra ihop magmusklerna och
man ska bli skitsnygg på ett par timmar... typ...
Precis så är alla dessa sammandragningar!!!
Fast utan den där biten med värsta magrutorna...
I natt har min livmoder haft ett träningspass
liknande värsta Friskis&Svettis passet.
Har inte sovit mycket alls.
Och när inte livmodern talar om att den lever så
drar bebisen igång sin nattgympa.
Och stackars Martin har nog inte sovit så mycket
han heller, för självklart tycker jag att det
är en bra idé att väcka honom så han också får
uppleva all denna uppståndelse i magen.
Jag vet inte om han är lika intresserad av mina
livmoderrörelser, men han håller god min tycker jag!

Idag inhandlade jag det sista som jag kan
komma på att jag kommer behöva när vi
kommer hem från BB.
Amningsbh, tvättlappar och blöjor.
Men så konstigt det kändes att lägga ner
den där blöjförpackningen i kundvagnen.
Hallå, det var typ igår som jag gick första dagen
till lågstadiet, och nu går jag och köper blöjor!!
Det blir bara verkligare och verkligare det här.
Vi ska faktiskt ha barn om 6 veckor!

Och att Martins bror fick en alldeles underbart söt
liten Tuva-Li i söndags gjorde ju inte det
hela mindre verkligt!!
När man såg hur små och söta bebisar kan vara
så längtar man bara mer och mer efter att just våran
ska komma ut och hälsa på oss!!

 

söndag 1 januari 2012

Nästan som Pippi Långstrump!

Äntligen har vi hittat ett sätt att
få någorlunda bra med sömn.
Min påhittiga sambo, som för övrigt
är helt underbar som står ut med
en massa saker för tillfället,
kom på den brillianta idén att göra
en halv Pippi Långstrump.
Pippi sover ju med fötterna på huvudkudden.
Vi sover på fel håll i sängen, dvs
vi ligger på tvären.
Eftersom vi har ett så litet sovrum
har vi ca 5 cm på varje sida av sängen.
Även om jag inte varit jättegravid
hade jag ju aldrig kunna kliva ur sängen
som normalt folk.
Utan jag har ju fått masa mig ner till
fotändan och sedan kliva ur sängen.
Men nu befinner jag mig i fotändan
hela natten.
Det är jättesmidigt, jag behöver bara rulla
ur sängen så står jag på golvet.
Vilket gör det mycket enklare för mig,
och Martin behöver inte vakna och
agera fanclub varje gång jag ska på toa!
Men när ett problem är löst så kommer
det ju givetvis ett annat!
Jag har så ont i mina händer,
eller rättare sagt mina fingerleder.
Jag har så mycket vätska i kroppen
att jag lätt skulle kunna ställa
upp i ett vattenballongskrig,
som vattenballong...
Ibland tror jag att jag aldrig mer kommer
kunna röra mig ordentligt.
Det är ingen höjdare när man ska
vända sig i sängen,
och inte har tillräckligt med fart runt.
Då hamnar man på rygg och förstår
genast hur en skalbagge känner sig
när det hamnar på rygg...
Åh, det är så härligt att få klaga!!
Och att klaga i bloggen är ju
så himla praktiskt,
för är det någon som inte orkar
lyssna... så är det ju bara att trycka på krysset
uppe i högra hörnet.
Zapp, där förlorade jag eventuellt
alla mina läsare...
Ja, i sex veckor till får ni allt
stå ut med mitt klagande.
Sen ska vi nog hitta på något annat att klaga på!