35 år och 30 veckor

Går in i v 30 idag. Och med bara typ 10 veckor kvar så känns det inte helt hopplöst avlägset. När njurarna började strula i v 14 kände jag mig rätt uppgiven, men nu känns det som att det finns ett slut, och vilket slut sen!!

Den här gången är jag mer förberedd, bland annat genom att jag verkligen fått lära mig hantera smärta under graviditeten.

Ni som haft njursten vet vad jag pratar om, för er andra kan jag beskriva det som att föda barn.

Och med ett njurstensanfall i veckan ungefär så har jag verkligen lärt mig att hantera smärtan mycket bättre än förr.

Dessutom går vi på Aurora mottagningen för att jobba med förlossningsrädslan. Plus att det kommer hem en kvinna och har profylax med oss hemma i slutet av den här månaden.

Jag läser dessutom böcker som ger mig ytterligare verktyg att hantera alla känslor och smärtor under förlossningen.

Dessutom är jag så less på att vara stor, klumpig, ha ont i njurarna, vara på sjukhus, kissa en gång i halvtimmen att det ska bli en fröjd att föda barn, för då vet jag att det är över!

Idag har vi firat Martin som fyller 35. Vi har haft en mysig, lugn dag. Han jobbar natt också så vi tänkte fira imorgon eller på fredag. 

Nu ska jag äta lite tårta och krypa ner i sängen. Alfons har en jättejobbig hosta, så det kanske inte blir så mycket sömn i natt...