Det pratas mycket om den tragiska olycka som hände i onsdags. Jag tycker självklart att det är en hemsk händelse, oerhört tragiskt. Men, när jag fick frågan om jag skulle följa med och tända ett ljus vid olycksplatsen svarade jag nej. Det finns säkert personer som tycker att det verkar konstigt. Men jag kände inte flickan, vet inte vem hon var. I min värld skulle det bara kännas konstigt. Konstigt att stå bland hennes nära och kära som verkligen har djup sorg, när det faktiskt inte ångår mig. Jag kan känna att det blir lite hysteri, att alla måste vara med och visa sitt medlidande öppet. För mig räcker det med att skicka en tanke.
Och jag tänker väldigt mycket på det hemska som har hänt, och jag lider med hennes anhöriga. Men mina tankar är faktiskt mest hos den stackars buss chauffören. Som sagt, jag är inte kall, jag gör bara på mitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar