Nej tack, jag ska inte ha några påsar, ungjävel!

Idag knackade det på dörren.

Jag gick och öppnade och där stod två

små tjejer i 8 års åldern.

De ville sälja plastpåsar.

Jag tackade vänligen nej.

Jag hade Alfons på armen

och de började genast ställa frågor

om vad han hette och hur gammal han var

och liknande frågor.

Den ena flickan vart väldigt upprymd

när hon fick höra att Alfons var namne

med hennes katt...

Den andra flickan såg väldigt fundersam ut.

Och efter ett tag så sa hon:

"Du... Är det inte väldigt konstigt

att även fast man fått ut bebisen

så är man fortfarande lika tjock?"

Pedagogisk som man är fick hon en jättebra

pedagogisk förklaring på det fenomenet.

Innerst inne fick hon den mindre

pedagogiska versionen:

"Nej tack, jag ska inte ha några påsar... ungjävel!!!"

Nej, jag skoja bara.

Hon menade inget illa.

Jag skrattade riktigt gott när jag stängt dörren.

Alfons tittade väldigt undrande på mig.

Men faktum är att när jag provade jeans

förra veckan på JC

och böjde mig framåt samtidigt som jag

råkade titta i spegeln så var

den spontana reaktionen:

"Vem fan har hängt en ICA påse på min mage?!!"

Så nu är det en jädrans promenerande om dagarna.

Satsar på att kunna gå på Fuego snart.

Hoppas att jag ska kunna svänga på höfterna snart igen,

just nu känns det som om de sitter fast.

Och jag har börjat dregla efter graviditeten.

När jag sover blir min kudde helt blöt!

Man skulle kunna tro att jag fött barn

genom munnen med tanke på

hur slapp i kinderna jag är...

Imorgon blir det promenad med Sophie och Jenny

och lilla Stina och Casper!

Nu ska jag ta min nybadade son, ge honom mat

och hoppas på att han sover lika länge som igår kväll:

7 timmar... i sträck!

Förmodligen var det en engångsföreteelse.

Men jag är som en groda.

Jag lever på hoppet!