Natalie VS PRO

Innan jag fick barn hände det aldrig att

jag befann mig på affären innan lunch.

Och absolut inte innan 10.

Så jag har ju aldrig tidigare upplevt

hur det är att ha kapplöpning

med 2000 pensionärer på Coop.

Det är inte den roligaste upplevelsen

när man tagit sig nästan hela vägen

nedför en varugång med barnvagnen

och precis i slutet viker det in en liten

gumma med rullator och

ställer sig mitt i gången

och börjar metodiskt gå igenom

ketchup priser.

Både blind och döv är den lilla gumman.

Jag har en illröd vagn, men den ser hon inte.

Och jag harklar så där lagom irriterat,

men, nej, hon är helt omedveten

om min existens.

PRO borde dela ut skyltar som det

står: "BRED LAST"

som de kan hänga på rullatorerna.

Så man får vända vagnen och skynda sig

fort som fan nedför gången

åt andra hållet

och hoppas att det inte viker in någon

allierad med gumman från andra hållet.

För rent praktiskt är det inte så lätt att

klättra i ketchuphyllan med en 2 månaders bebis.

Alfons har ju inte lärt sig att klättra än...

Lite fascinerande är det dock att se

hur otroligt pigga i benen

alla 80 +are när de börjar närma sig kassan.

Man går där i lugn och ro och tittar på diverse saker.

Mest tittar man i chokladhyllan,

och önskar att man vore 15 kilo lättare.

Plötligt upptäcker man ett lätt vinddrag bakifrån.

Ganska snart märker man att man blir omsprungen

av både den ena och den andra.

Ja, då har pensionärerna på Coop upptäckt

att jag börjar närma mig kassan,

och då blir det minsann fart!!

Först till kassan vinner!!!

Jag kan meddela att jag inte vann någon tävling.

I slutet av chokladhyllan stod det

en liten gumma och läste prislappar

på en påse Marianne kolor...