Idag är det alltså ett år sedan jag satt med det lilla knytet i min famn för första gången.
Chockad över det jag just gått igenom, livrädd för det ansvar som precis lagts på oss och skammen över att jag inte kände mig så där överdrivet jäkla glad.
Det här året har inte bara varit helt galet underbart då jag fått lära känna en liten kille som fångat hela mitt hjärta, jag har även lärt mig massor om mig själv och vuxit enormt som människa.
För er som missat hela berättelsen när Alfons föddes klicka här:
När Alfons kom till värlen - The story
Som sagt, ett helt år har gått, och det lilla knytet far runt här hemma!
Han käkar blomjord, kryper in i diskmaskin OCH tvättmaskin.
Han älskar när man jagar honom och han får springa och gömma sig bakom soffan.
Han skrattar så han nästan ramlar omkull när han hittar durkslaget och sätter det på huvudet.
Han trivs som bäst när han får krypa upp i famnen och mysa, gärna gosa med pappas skäggstubb.
Han äter allt man serverar honom.
Han somnar själv i sin egen säng och sover hela nätter.
Det lilla knytet är inget litet knyte längre, han är 1 år, och han är en stor kille nu!!
Åh fina lilla Alfons! Häftigt att ett år redan gått!
SvaraRaderaGrattis till honom och grattis till dig och Martin som nu varit föräldrar i ett år!!!
Kram!