Och hur har det gått?
Första två kvällarna var jag väldigt sugen på att åka och köpa nya...
Han var inte arg, ledsen, skrek eller så, utan bara så otroligt uppe i varv.
Han kunde inte slappna av.
Han pladdrade på, nästan nervöst. Andra natten var det samma sak, men plötsligt bröt han ihop. Då insåg jag att han faktiskt hade sorg!
Han var hjärtskärande ledsen över sina nappar.
De tre första nätterna ville han att någon skulle ligga bredvid i sängen, fjärde natten vart jag förvisad till stolen bredvid.
Vi började med att det tog ca 2 timmar för honom att somna och nu är vi nere på 10 minuter, alltså lika lång tid som det tog när han hade napp.
Han pratar inte om napparna längre så nu känns det som att vi är på banan, men har med i beräkningen att det kan komma bakslag.
Han låter dessutom Tildes nappar vara, och då ligger de ändå utspridda överallt.
Blöjfri, nappfri... Han är en stor kille nu...
Vad duktig han är! Vad fort det ändå gått även om det kanske blir en liten back senare. Älskar att läsa om dig och din familj! :) kram
SvaraRadera