Vem är jag? Och vart har jag gjort av mig själv?

Jag har hört att man kan bli litte virrig när

man är gravid, men nu börjar jag bli orolig.

För det första så längtar jag så intensivt efter julen.

Jag som typ hatat julen, har nu nästan dagligen

lyckorus för att julen närmar sig.

Går och klämmer på min nyinköpta

adventsstjärna, och tjuvlyssnar på julmusik när ingen hör.

Och dessutom tycker jag att det ska bli

härligt med en riktig vinter.

Om den nu behagar komma vill säga.

Jag som alltid har svurit långa ramsor

när snön börjat falla.

Jag som velat emmigrera varje morgon när

jag behövt skrapa rutan på bilen.

Helt plötsligt ser jag fram emot allt det här.

Men det värsta av allt.

Och jag hoppas det är övergående...

Vi var i St. Lars kyrkan i fredags med skolan.

Och jag tyckte det var... mysigt...

Då blev jag rädd...

Vem är jag?

Och vart har jag gjort av mig själv?

Kanske borde ringa en psykolog?

Men trots denna upplevelse

blir det inget dop, det är jag säker på.

Satt och bläddrade igenom Babyproffsens

katalog här på eftermiddagen.

Och hittade då en checklista på

allt som en bebis tydligen måste ha.

Om man ska hinna med att inhandla allt som verkar behövas

för att en bebis ska klara sig här i världen

så borde man ju har börjat samla på sig saker ungefär

samtidigt som man lärde sig gå.

Det är ju skitmycket saker man måste ha!!

Och de har verkligen tagit med allt,

Jag menar, visst har jag höga ambitioner för

att mitt barn ska vara jättesmart och

lära sig saker jättefort,

men jag är tveksam till om bestick och tallrik kommer

komma in i bilden på en gång...

Pottan kanske också går bort så där i början.

Kändes skönt att jag kunde stryka dopklänning

från listan iallafall.

En sak mindre att oroa sig för.