Jag är nu kopplad till förlossningen så det är dit jag vänder mig när det händer något. Har försökt med akuten här i stan men oftast tar det upp mot tre-fyra timmar innan jag får smärtlindring, vilket är det enda man kan göra i nuläget. Men varje satans gång jag kommer in ska läkaren göra en ny bedömning, ungefär som att alla andra läkare skulle haft fel... Så tröttsamt. Vi vet ju vad som är fel, jag behöver bara extra hjälp med just smärtlindring när jag kommer in...
Jag har börjat inse att det är så här livet kommer se ut de närmaste månaderna.
Konstant smärta i urinvägar och njurar, oro och illamående, kräkningar av smärtlindringen...
Att vara tvungen att ta stark smärtstillande är ingen höjdare när man är gravid, men det finns ju tyvärr ingenting att göra.
Jag står dessutom på universums längsta antibiotikakur... Ska ta antibiotika tills bebisen föds.
Som det känns just nu så blir det till att dra igång förlossningen tidigare, min kropp kommer inte orka.
Jag försöker se på det så possitivt så mycket jag kan, men emellanåt är det svårt.
Att vara gravidtrött med "de vanliga" krämporna hade jag stått ut med, men det här...
Även om jag vet att det finns ett slut om typ tidigast 10 veckor och senast 15 veckor så känns det jävligt långt dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar