Nu är jag så fruktansvärt trött
på allt kladdande på min mage!
Men varje gång som någon antastar mig
så står jag bara där som ett fån.
Jag är alldeles för snäll!
Innerst inne har jag lust att
fråga folk om de inte är riktigt kloka!
(Och eventuellt sparka
dem på smalbenet...)
Idag vart jag påhoppad av en kvinna
som jag aldrig har jobbat med,
bara mött i korridoren.
Hon började genast klappa mig på magen
och utbrast sedan:
"Åh, du bara måste säga till när man kan
börja känna sparkarna!!!"
1. Det kan man redan göra.
2. Varför i hela fridens namn skulle
jag tala om det för henne?!
Jag blir så arg!
Önskar att jag vågade säga ifrån!
Nej, det får nog bli en tröja med
något sorts tryck på.
Typ: "RÖR EJ!"
Då borde folk fatta,
fast det är ju helt otroligt att man
ska få lov att skriva det,
folk borde ju ha lite eget vett!
Jag minns när jag väntade Filip, då vr det både elever och gubbar på ICA som klappade på min mage. Trots att jag aldrig sett gubbarna tidigare. INGEN FRÅGADE OM DET VA OK! Jag hatade verkligen det. som om att ens bebismage är till för allmänheten? Om jag har silikonbröst, skulled e komma och klämma utan tillåtelse då åxå? Nä, fy fan vad folk är besatta av gravidmagar. Jo, det är jag med och jag tycker det är supervackert- men jag kommer aldrig i mitt liv klappa på en mage utan att fråga. Det är ju för fan inte min kropp! Ta hand om dig vännen! Kram Anna Grillfors
SvaraRadera