Där gick gränsen

Ok!

Nu jävlar får det vara nog.

Idag kom det en ny kommentar

om hur stor jag är...

Fann mig inte riktigt i

situationen.

Men jag har skrivit ett mail

till personen i fråga

där jag talar om att det

både är ouppfostrat

och oförskämt att säga så

till en helt främmande människa.

För jag har aldrig sett tanten

förut...

Hennes kommentar:

"Ska du ha i februari

och är redan SÅÅÅ stor?"

Tänk om jag skulle säga:

"Är du bara 60

och redan SÅÅÅ gråhårig?"

Men det gör jag inte för det har min mamma

lärt mig att man inte gör.

Men tydligen är det väldigt många

på min arbetsplats som

har fått en väldigt bristfällig

uppfostran.

Ni tycker säkert att jag bara ältar och

tjatar om det här.

Men jag blir så ledsen!!

Det känns ju som om jag är

gravid på fel sätt.

Och jag antar att folk inte tycker

att jag har blivit tjock förutom magen,

för då skulle de nog inte säga något.

Men vad är problemet?

Det är ju knappast någon annan som

kommer behöva bära på min mage,

så om den nu är stor.

So What!!!

Idag har jag vart hos kiropraktorn igen.

Har några låsningar i bröstryggen

som förhoppningsvis ska släppa.

Men det är så läskigt när hon ska knäcka nacken.

Precis innan hon ska knäcka till

så börjar jag tänka:

"Undrar om hon har gått utbildning för det här?"

Men huvudet satt där det skulle

när jag gick därifrån så jag antar det.

Köpte en ros till Martin på vägen hem.

Han är så himlans go!

Han får höra på mitt gnäll hela tiden.

Jag har ont här och jag har ont där.

Han går med på att äta saker som jag gillar,

och avstår från det jag nästan kräks av.

Han får trösta mig mitt i natten när jag grinar

för att jag drömmer att jag köpt en 7 dörrars

JEEP men fortfarande inte får in barnvagnen.

Jag har verkligen hittat en toppen kille.

Får nästan tårar i ögonen när jag

tänker på hur bra mitt liv är.

Det fanns en tid i mitt liv då jag aldrig

trodde att allt det här skulle hända mig!

Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu.

Mycket är tack vare Martin och mina föräldrar.

Men jag är också stolt över mig själv

och vad jag har åstakommit.

Jag har övervunnit hinder och klarat av saker

som en gång kändes helt omöjliga.

Och jag har gjort det helt själv!

Nej, nu börjar sängen locka.

Vem vet i natt kanske det inhandlas

något annat häftigt vrålåk...