Det vore inte helt fel...

Det vore inte helt fel att vara

omkring 3 månader gammal.

Tänk att vakna klockan 04:00

och någon bär ut en i köket,

ser till att man får i sig något att äta.

Ser till att man är torr.

Och sedan hjälper en att somna

och bär tillbaka en in till sängen

och stoppar om en.

Låter helt klart bättre än att

bli väckt klockan 04:00,

få släpa sig ut i köket

och göra iordning ersättning

med dimman i ögonen.

Sedan genomföra ett blöjbyte

halvsovandes.

Sitta i vardagsrummet i mörkret

och längta tillbaka till sängen.

Traska runt i vardagsrummet i hopp om att

det ska komma upp en rap.

Sedan få sonen att slå ihop

ögonen igen,

bära tillbaka honom in till sängen.

Och sedan kasta sig i sin egen säng

bara för att upptäcka att man är alldeles

för pigg för att sova...

Det vore heller inte helt fel att vara

omkring 3 månader när det gäller kläder heller.

För det första behöver man inte bekymra

sig om inköpen,

det sköter någon annan åt dig.

Du behöver inte bry sig om mode eller stil,

alla tycker du är söt ändå.

Och det bästa måste ju vara att alla är super

lyckliga om du fortsätter att gå upp i vikt!

Händer inte mig så jätteofta att någon säger:

"Jag köpte några storlekar större,

så kan du ha den i höst..."

Häromdagen hade jag en ny närkontakt

med en sådan där pensionär.

Jag kom och gick på trottoaren

och fick möte med en dam med rullator.

Det fanns gott om plats för båda

och jag tryckte mig så långt ut mot kanten

som jag kunde utan att barnvagnen skulle åka ner.

Men tror ni att tantalonan behagade maka på sig?

Nähä, hon hade tydligen betalat skatt för HELA trottoaren...

Så jag tänkte:

"Ok, ska det vara på det viset så

KOM AN BARA!!"

Jag började gå fortare och tänkte att nu smäller det.

I sista sekund så viker kärringen in lite

och muttrar "Men herregud!!"

Jag undrar, vad skulle jag ha gjort?

Trollat bort mig?

Det är väl bättre att den som har närmast till döden

går längst ut på trottoaren om man ska vara så otrevlig...