Kuddkrig

Det kan inte vara lätt att leva med mig.

Imorse vaknade Alfons väldigt tidigt.

Vid 04:00 ville han äta.

Jag gick upp och gav honom mat

och sen somnade han om.

Men han sov bara en timme,

sen tyckte han att det var morgon.

Martin tänkte då att han skulle

hämta Alfons till vår säng istället.

Alfons sover nämligen jättebra på Martins bröst.

Så Martin fixade till sina kuddar

så att han skulle kunna halvligga med Alfons på bröstet.

Han hade fixat och puffat med kuddarna så fint.

Så kliver han ur sängen för att plocka upp Alfons.

Då vaknar jag av att Martin går upp.

Och när jag slår upp mina ögon ser jag

ett helt hav med härliga kuddar

att frossa i.

Så jag, som tror att Martin gått upp för att

åka till jobbet,

hugger genast in på kuddbuffén.

Plockade åt mig kudde efter kudde.

En under benet, en under armen.

Varför inte en extra under huvudet

när man ändå håller på?

Allt medans Martin står med Alfons

på armen och iaktar hur hans fina

kuddinstallation bara försvinner.

Efter ett tag säger han lite snällt:

"Jo, jag hade ju tänkt att lägga mig igen..."

Snopet tittar jag upp och ser min lilla

familj stå och titta på mig.

Det var bara att lämna tillbaka kuddarna.