Busunge

Ikväll har jag nattat en riktig busunge!
En av oss läser alltid en bok eller två för Alfons när han ska sova.
Sen säger vi godnatt och går ut.
Han somnar bäst själv.
Han ligger gärna och gosar med sin snuttefilt,
räknar sina tår eller snurrar runt ett par varv innan han somnar.
Ikväll blir det tyst väldigt fort inne i sovrummet
och jag tänker: "Så här fort brukar han inte somna."
Så jag smyger in i sovrummet och ser hur han ligger och
pillrar med något längst upp i hörnet på sängen.
Jag smyger runt sängen så han inte ser mig och
ser då hur han med största koncentration försöker få ut
nappen genom spjälorna på sängen.
Efter en stunds idogt arbete lyckas han
och nappen far i golvet.
Då frågar jag vad han gör.
Och jag har aldrig sett någon se så förvånad ut.
Han såg precis ut som: "Det var inte jag!"
Han hade nog tänkt peka på den blåa råttan och skylla på den,
men råttan hade redan gömt sig.