Kapplöpning!!

Om du befann dig ute på Enköpings gator imorse finns risken... chansen att du fick bevittna något annorlunda.
Jag kom gående ned för Fjärdhundragatan då jag ser framför mig en kvinna med afrikanskt härkomst, ok, nu antar jag bara att hon hade afrikanskt påbrå då hon hade en sjal på huvudet och en jättefin stoor färgglad klänning på sig och hon var mörk.
Iallafall, hon hade en barnvagn med sig och på sidan om henne gick hennes, uppskattningsvis, 4 åriga dotter.
Dottern gick och pratade både högt och glatt, och jag som precis fått Alfons att somna drog på farten lite
för att komma om fort så han inte skulle bli väckt av lilltjejens livliga hojtande.
Jag har precis kommit förbi, känner att så mycket fortare kan jag inte gå, för det klarar inte mina ben.
Då hör jag hur kvinnan ökar takten även hon...
Jahapp, det var ju bara att ignorera musklerna i benen som skrek åt mig att genast lägga av!
Tyckte verkligen det vore så skönt om Alfons fick sova en stund!
Såg förmodligen ut som en sådan där som tävlar i att gå fort halva vägen ned för Fjärdhundragatan.
Där har jag lyckats komma en bra bit framför kvinnan.
Jag stannar för att trycka på knappen vid övergångsstället och vänder mig om lite diskret för att kolla
vart jag har henne.
Då inser jag att hon kommer s-p-r-i-n-g-a-n-d-e-s bakom mig...
Jag börjar inse att hon förmodligen är sen till något, typ bussen, eftersom vi var på vägen mot bussstation.
Snabbast vägen till bussen är över nämnda övergångsställ.
Så jag skiter i att vänta på att det ska slå om till grönt, och börjar gå upp mot posten istället.
Äntligen kunde mina ben få vila lite.
Men tydligen var det inte bussen kvinnan var sen till, för ett tu tre hör jag hur hon kommer efter mig IGEN!
Detta kan inte vara sant tänkte jag!!
Mina stackars ben!!!
Rusade över mot brandstationen och ner mot Ica.
Någonstans på vägen vek hon av.
Så om det var någon som såg mig med paniken i ögonen, jagandes av en kvinna med barn och barnvagn:
Ni kan vara lugna, jag är hemma nu!

Stackars kvinna, hon måste ha märkt att jag försökte komma undan. Men det var ju inte hennes fel att jag lyckades välja exakt samma väg som hon.
Hoppas iallafall hon kom i tid, vart hon nu skulle!

Nu ska jag halta ut i köket och käka lunch. Mina ben och höfter
är inte gjorde för dessa farter!!