måndag 10 september 2012

Var sak har sin tid...

Det slog mig häromdagen vad glad jag är att den första tiden med bebis är över.
Nu är allting så lätt.
Jag förstår Alfons.
Alfons förstår inte alltid mig, men det kommer nog det med... om si så där 30 år.
De första veckorna som förälder var inge kul alls.
En del kvinnor hävdar att det var sååå mysigt och allt var så där mysigt rosaskimrande och fluffigt och gulligt.
Visst, Alfons var gullig, men så mycket skimmer och fluff var det då tametusan inte på Basketgatan 1.
Vi var ju överlyckliga över att vi fått Alfons såklart, men allt det där andra.
Det där hemligstämplade materialet på MVC.
Det materialet där det står att man ska gå med kateterpåse även hemma,
att man ska blöda så det ser ut som man offrat ett lamm i sängen.
Det var ju heller ingen som talat om för mig att mina bröst
skulle bli som topparna på två morötter och att min son skulle vara en liten gnagare...
Jag kan starkt rekomendera IKEAs handduk FRÄJEN (den lite mindre modellen),
den är perfekt att rulla ihop och sätta i munnen.
Då kan man skrika rakt ut när bebisen ska amma utan att störa bebisen.
Jättepraktiskt och j-ä-t-t-e mysigt!
Har sagt det förut och jag säger det igen:
Att sluta amma var mitt bästa beslut hitills som mamma.
Och sömnbristen i början höll verkligen på att knäcka mig.
Efter en veckas konstant skrikande enbart på nätterna
började jag undra vart jag hade lagt returadress lappen.
Som tur var hittade jag inte lappen.
När vi slutade att väcka Alfons på natten för att han skulle äta,
som genierna på BB hade sagt åt oss att vi skulle göra,
så började han ganska snart sova nästan hela nätter.
Just nu är vi uppe och springer rätt mycket på natten
eftersom han vänder sig på mage i sömnen.
Och eftersom han inte klurat ut hur han ska komma tillbaks till
ryggläge blir det lite panik i lägret några gånger per natt.
Han har även fastnat med foten mellan spjälorna i sängen ett par gånger
och blivit ganska rädd och tjuter rakt ut.
Självklart springer man ju in för att hjälpa honom loss.
Men nu tror han att det räcker med att stoppa ut en tå mellan spjälorna
och gapa lite så ska jag komma kutande...
Och han är ju smart, för vem tror ni kommer springande?




1 kommentar:

  1. Jag håller med dig om allt, de glömmer liksom att berätta saker för en.

    Men nu vet vi till nästa gång eller hur gumman

    Massa kramar

    SvaraRadera