Världens sämsta humor

Jag börjar bli rätt trött på Uppsalavägen.

Nu har vi åkt den så jäklans

många gånger att jag tror att jag skulle

kunna extraknäcka som guide

på den vägsträckan.

"Hej och välkomna till 55:an by bus.

På höger sida har vi den 

anrika orten Örsundsbro.

Och tittar vi till vänster så ser vi

en väl utarbetad hästhage.

Kaffepausen är idag i Ramstalund,

där det finns möjlighet att

se den nerstängda Preem macken.

Chauffören och jag hjälper gärna

till med fotografering."

Det har blivit några rundor till Akademiska nu.

Det har varit provtagning för högt blodtryck,

täta sammandragningar, vändningsförsök,

studiebesök, ultraljud...

Igår morse vart det en vända till.

Jag har varit lite orolig för att jag inte ska

märka när det är dags att föda eftersom

jag har så mycket sammandragningar redan nu.

Men min barnmorska har sagt till mig:

"Du vet när det är dags.

Det går inte att ta miste på.

Lita på din kropp!"

Kl 04.00 igår morse visste jag att det var dags,

det gick inte att ta miste på

och jag litade på min kropp!

Jag hade så jävla ont, och mycket sammandragningar.

Martin packade ihop det sista i väskan medans jag

stod i hallen och försökte andas.

Så efter vi passerat Örsundsbro, hästhagar och

en gammal Preem mack så var vi på förlossningen.

De kollade allt som gick att kolla,

och det hade inte hänt ett jäkla skit.

Jag var inte öppen någonting.

I princip ingen del av min kropp tänkte

föda barn den morgonen.

Visst är det bra eftersom det är en

månad för tidigt,

men nu var jag ju så inställd på det!

Så nu är jag förvirrad.

Det är ju inte så lätt att lita på sin kropp

när den bara luras!

Läkaren i Uppsala sa:

"Din livmoder retas och skojar bara med dig."

Kul jävla humor min kropp har då!

Ett tips från mig till dig, kroppen:

Börja INTE med stand-up!