Vad skulle jag göra utan dig?

Ikväll har jag varit i tonåren och vänt.
Var jättepepp på att plugga, tills jag började med den första inlämningsuppgiften...
Helt plötsligt förvandlades jag till den tjej som på högstadiet fick höra av en lärare att jag måste vara dum i huvudet som inte förstod vad han sa.
Och strax efter befann jag mig i Westerlundskas korridorer, där jag tömde mitt skåp, medan jag lovade mig själv att ALDRIG utsätta mig för någon liknande förnedring igen!
Och nu sitter jag alltså här igen...

Hjärnan stänger liksom av, förmodligen för att undvika överhettning!
Jag blir alldeles svettig och börjar gråta...
Känslan av att vara totalt dum i huvudet är jävligt jobbig ska jag säga.
Och jag önskar att jag träffat min underbara sambo för 10 år sedan, för jävlar vilken pepp han är!!
Efter att ha serverat mig varma mackor och övertalat mig att testa att skriva referatet igen, fick han mig att sätta mig ner med boken, texten och pennan...
Och nu är jag nästan färdig med min första inlämningsuppgift!!!
Ska låta den ligga i datorn några dagar, för jag kommer som vanligt vilja ändra min text lite, men så jävla stolt!!!
Tack världens bästa älskling!
Jag älskar dig, tack för att du finns!!