Vilket år!!

För ett år sedan satt jag och hade ont

i magen för att jag inte visste

vad jag skulle packa med mig på USA resan.

Den 26 mars åkte vi till USA.

En resa vi drömt om så länge!

2 veckor tillbringade vi i "drömmarnas land".

Sitter ofta och kollar på foton från San francisco, L.A

och Hawaii.

Den 5 april förlovade vi oss på Waikiki Beach, Hawaii.

Känslan av att det är vi förevigt växer sig fortfarande

bara starkare och starkare för varje dag.

Martin är min bästa vän, och jag kan inte

tänka mig ett liv utan honom.

Hemma efter en super resa åker vi

den 9:e maj till Borlänge

för att skriva på papper.

Papper som skulle göra oss till husägare.

Vilken känsla!

Det var så härligt att gå runt och välja lister,

innerdörrar, handtag, kök och tusen andra saker.

Ett eget hus!

Ett hus som skulle bli precis som vi ville!

Vårterminen började gå mot sitt slut.

Efter att vi kommit hem från USA

bestämde vi oss för att försöka bli med barn.

Och dagen innan skolavslutningen

vart det ett otydligt plus på stickan!

Egentligen var det nog inte så otydligt,

men vi vågade inte lita på det

och åkte och köpte ett test till.

Men jo, det vart ett plus där med!

Den skolavslutningen kommer jag knappt ihåg.

Det enda jag kunde tänka på

var att jag hade ett litet liv i magen.

Sommarlovet började.

Jag kan tacka min lyckliga stjärna

att jag har uppehållstjänst

och inte jobbar på sommaren.

För de tre första månaderna

hade jag sådan oerhörd smärta i magen.

Hade ca 3-4 anfall om dagen

med mensvärk gånger en miljon!

Varje gång sa jag till Martin

att nu går det åt helvete!

Trodde att vår lilla bebis

tackade för sig varje gång!

Men efter 3 långa, jobbiga månader

slutade värken att komma

och vi fick för första gången se

det lilla livet i form av ett ultraljud.

Snacka om glädjetårar!

I samma veva började man bygget av vårat hus.

Martin jobbade både dag och natt,

för nu hade vi fått lite tidspress.

14 februari skulle vi få en bebis!

Hösten gick.

Magen växte i takt med huset.

Den sista januari flyttade vi in på Basketgatan 1.

I 17 dagar låg jag på soffan i mitt nya vardagsrum

och bara längtade efter den lilla krabaten

som bodde i min mage.

Så den 18 februari klockan 02.18

fick vi vår älskade Alfons.

Mitt liv är komplett.

Nu återstår det bara att sätta

lite guldkant på tillvaron.

Jag älskar mitt liv.

Martin och Alfons, jag älskar er!