Alltså, ibland har jag lust att kliva ur min egen kropp. Och det första jag skulle göra är att ställa mig framför mig själv och skaka på huvudet! För hur dum kan man vara? Alfons har inte sovit så bra i natt pga förkylningen. Så när jag vaknade mitt i natten och skulle tassa upp på toaletten gällde det att vara tyst om jag ville fortsätta sova när jag kom tillbaka. Vad gör jag? Jo, jag öppnar dörren ca 10-15 cm och tror på fullaste allvar att jag ska ta mig ut ur sovrummet! Visst att kroppsuppfattningen är si så där efter graviditeten, men 10-15 cm, hallå? Det är ju knappast troligt att jag skulle ha kommit ut genom dem öppningen ens när jag var 18 år och smal!!! Som tur var vaknade inte Alfons av smällen! Ev kan Martin ha vaknat och tittat upp, men han är så van vid dessa missöden så han somnade nog bara om... Halvt blåslagen tog jag mig till toa tillslut... Vissa dagar önskar jag att jag kunde ha legat kvar i sängen för jag är så vansinnigt klumpig! Kroppen och hjärnan vill så att säga inte ha så mycket med varandra att göra. Detta resulterar i en väldigt massa blåmärken och svordomar! Idag tex när Alfons skulle äta så ville han inte ha potatisen och majsen först utan ville ha ersättningen. Då måste jag sätta honom i babysittern på köksbordet medans jag plockar undan och gör iordning. Tror ni inte att jag lyckas välta nappflaskan med hjälp av Alfons ben... Och när man värmt vätska i flaskan blir det ett ganska högt tryck... Om man säger så här: flaskan välte och började dessutom snurra, hur fan jag nu lyckades med det?... Helt plötsligt hade vi en ersättningsspridare i köket på Basketgatan 1... En klassiker är när Martin står i duschen och jag bara sticker in huvudet för att säga något, och sedan glömmer dra ut huvudet innan jag stänger dörren... Och spisfläkten vet jag ju vart den sitter, men ändå slår minnesförlusten till med jämna mellanrum och jag går med en konstant bula i pannan. Jag klagar inte, men vissa dagar är det lite kämpigt att vara jag...
Ledsen om jag lurade hit någon med rubriken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar